Dn el MM MM RR OO AM om ev OM oo mI — G4— 2 FUL. En redaktör. En redaktör i sanning år En underlig gestalt, Båd un och då, båd Här och der Han wädra bör i allt; Od) ben han måtte ha fom få, Ett öga i hwarenda wrå, Cn penna mellan hwarje tå, Od) öron — fom förflå. Fru Fama stöter i basun: Yerr redaftor! pass på I Man fåger att ... (den fanders frun !) Man fäger — si ech sa. Od uu han får få bradt, få brådt, Att taga gummans tal for gedt. När fen från pressen han den fått, Ar det eu — aufa blott. Så fomma bref från Pål och Per : Paf på, herr rvedaftor! War god, sentera winken här Oh in i bladet för: pär sius en mutfolj till fiskal !Och här är sjelfwa domarn fal !Och presten mer än lofligt skral Och doktorn jemt på bal. Gu mö vå fem ti är — (hwem wet, Hur skarpt hon säg på dem, Om hon Ändå fig werla låt Mot twå va tjugufem?) Alltnog en sekelhalfwa wisst Jaswajwar till war publicist: Jag fer, ev tidnng lider brist, Sått in det här! — Men tift Och nu det blir hans hårda lott, Foren han blir henne qwitt, Air färga både mwt och blott Jgen till blått och hwitt Öch twätta heunes tjerleF ren OM plecka h sran hennes behju Och wandra ut i månens sken Och swarfwa rimmen fen. Man bär ett horn i sidan till Gxempelwis en björn; i Man skymfad blir, man hämnas will, Man går tull — redaftorn: Min hedersbror, fom smlie har (Det der, sörstas, en kittling war) Skjut af en saljwa eller par på gofen, ja Det tavi Nu händer sig, att någon trer Sig wara ritad af; Se sa! Farwäl du hedersbror! Du wånffap gå i qwaf: TIvi dig! Du plump på hwitan flut, Du papperssuddare, wet hut! Jag wanne du blef sparfad ut Suft der — mid ryggens slat! Förstås, att sädant ej precis J nafua ord han hor, Han fer det nog vå annat mig War stackars redaktör : Haus wiljas frö, hans tankes brodd, 3 djupa samhällsjaran sadd, At första jerunatt blir förradd Och aldrig han — forstadd. Och dock hwem fordrar icke allt Af redaktörn, och sannt? Han tala skall om fill och salt Och wara miressant: J landtbrut ech i i politik, J boskapsskötsel och musif, J fkofa seppa på en spik, En tusenfonstnär lik! Derhos en panna af granit War redaktör skall ha, Att hen ej frosfas bit för bit Af krititasterna; Od) har en warm idee han än, Bält är, han gommer undan den, Att icke werlden skriker: Men Ru swamlar han igen Du flöjel der på grannens tak, Som windeus werling spår! Stiq ned! Stig ued! Ty allas smaf Wisst endast du forstar: Stig ned och wisa hur du gör! AR —