binettet meddelade fredsproliminarerna i Paris och London genom depescher, af hvilka den till Frankrike bar pregeln af stor sympati i anledning af den ullbakadragenhet. som den kejserliga regeringen ådagalagt i hela denna fråga, afgick från Paris och London ett svar, som blott var ett qvitto for mottagandet och hvaraf icke en gång de två hofvens representanter i Berlin gåfvo någon afskrift. I detta svar gick Frankrike icke fullkomligt in på det beröm, som erbjudits det, och isynnerhet framhölls att Frankrike i det meddelande det mottagit icke kunde riktigt uppfatta detådelmod, Preussen skröt med alt hafva visat den besegrade nationen. I samma svar påminte Droyn de Lhuys om — dock snarare som ett beklagande ån som en ouskan — att de slesvig-hulsteinska befolkningarna ej hade blifvit radlragade. Detsamma har afven blifvit uttaladt i Grelve Russells svar, men då det preussiska kabineltets meddelande till London icke var ledsagadt af smickrande kommenlarier, år det latt att förstå att den engelska utrihesmidisterus svar var affattadt med en viss bitterhet, som framkallade hån från berlinerregeringen, som kanner sig stött öfver, alt man icke vill erkanna den hofsamhet, de två tyska stormakterna anse sig vid detta tillfälle hafva laggt i dagen. Kejsar Alexander har ankommit till Tyskland för art hemta sin gemål och skall efter ett uppehåll i Baden-Baden tillika med konung Wilhelm resa till Berlin, der, som förut namuts, stora manovrer skola ega rum den 22. Dit vantas afven kejsar Frans Joseph af Osterrike. Af andra sursiliga resor må nämnas kejsarinnan Kugenias till badet Schwalbach i Nassau, der hon skall nppehälla sig en månad. Om ändamälet harmed aro mycket olika äsigter. Några betrakta resan som ett medel för kejsar Napoleon att sammantraffa med konung Wilhelm när han reser för alt afhemta kejsarinnan ; andra sätta resan i sorbindelse med Italienska frågan, Sannolikt torde dock helt enkelt kejsarinnans sorsvagade helsotillstand vara orsaken. — Prins liumbert har änun icke, sasom först uppgals, rest till England utan vistas ånnu hos sin syster och svåger i Palais Royal. Den sednare auses komma alt följa honom ofver till England. I onsdags gafs i Palais Royal en middag, hvarvid utom nägra få statsmän voro narvarande Bexio, Sainte-Beuve, Emile Augier, Ernest Renan, Guroult och Ricord. I arsloljdsfrågan agiteras starkt i Wien. Oldenburgaren har vunnit 2 österrikiska organer for sig, nemligen Vaterland och det ministeriella Fremdenblatt?, hans officiella agent vid hofvet år en öfverste Plate. För Augustenborgaren svärmar det liberala bladet Bolschafter?; de öfriga större tidningarna behandla hela arffrågan med stor likgiltighet. Italien. Från Neapel skrifves den 25 augusti: Madonneoch helgonbilderna halva nu fullkomligt forsvunnit från gathornen. Deras bortförande lyckades, utan att nagot pobelupplop egde rum och trots slerlaldiga forsok af preslerna att anställa underverk på gatorna. Folket har visserligen qvarblifvit i sin djupa vantro, hvilken blott kan långsamt gifva vika för uppfostran. I kyrkan del Barmine finnes eu bild af frälsaren, hvilken har den egenskapen att håret och skägget på densamma vaxa. Hvarje år plägade på en bestämd dag magistraten begifva sig till denna kyrka, för att bevista härklippningen och rakningen af denna Kristusbild. äfven detta är skulle denna ceremoni ega rum; men de mera upplyste mottogo processionen med sådant skrik och hvisslande, alt magistraten förklarade sig icke mera vilja deltaga i denna akt. Detta krassa exempel på vantro öfvertråffas nästan af den helige Januarii blodstarar. I de bildade klasserna och framfor allt bland sludenterne (universitetet i Neapel raknar 10,000 studenter) herrskar deremot Vollairismen. Allt hvad som är reaktionart har kleresiet sorenat i ett valgörenhetssallskap. Till och med en ny munkorden (i morkgrå kåpor med hvita snören) har nyligen bildat sig under denna vålgorenhetstitel. Dess förnåmsta verksamhet utöfvas af sällskapet S:t Vicenz och Paul, som under en skicklig ledning svunnit