Helsingborgs-Posten – 16 september 1864, sida 3

de fått öfwer mig. Jag grevs af en förskräck lig fruktan och tillstår act jag förgäfwes sökie tilllämpa mig lugn att fe döden i ögonen. Madam Jaubert war också närwatande oc borta wid dörren stod en man, som jag sedan fick weta wara Martin; på ett tecken af Les wasseur gingo dessa båda ned inunder och nu först bröt de båda andras hat tiktigt fram. ÖHa, ha, ha, log Lewasjeur, under det Han på samma gång flog mig i ansigtet. Du fan je alt andra ocksä funna wara knipsluga litsom du sjelf — din skurk, förrädare — lymmel fom du år. Au reroir allons! det war ju få? Hwad? Ja, fe hår åro wi och jag önskar dig locka till mötet. Hu, ha! Hwad han ser ömt. lig ut, Dubarle? Uslingen flog mig åter. Han är wisst ide widare tadfam för det jag höll mitt ord. Det gör jag alltid min fuälle gosse och glömmer aldrig ott betala en hedersskuld, tiljogade han med ett rått skratt, och du fall blifwa betald med räntor. Han hölftl i detfams ma en pistol tätt wid min panna och hade fins gern på hanen, jag illjlöt mina ögon och fäns Dei Detta ögonblick dödens hela bitterhet, men min stund war ännu ej kommen. Jjssället för den knall jag wäntade att få höra och som skulle sända mig in i ewigheten, ljöd igenom rummet Lewasseurs hånskratt öfwer den fruktan han ins jagade hos mig. — Tyst, fade Dubarle, hwars ansigte hade uttryckt något medlidande. Personen Hår ins under förskräcker du med ditt stoj! wi måste wånta till def han har gått och han tyckes ej förhasta fig. (Forts):