Helsingborgs-Posten – 16 september 1864, sida 3

Ja, det är lätt sagdt, men ej få lätt gjordt under sådana omständigheter. Meitt hufwud war förwirradt och jag föll åter tillbaka i en flagg swimning, närmast på grund af de flag jag has de erhållit. Förbi mig swäfwade en mångd dunkla bilder, bland hwilka jag alllid tydligt sag min hustru och mitt yngsta barn. Madam Jaubelt och Martin woro der också oc) emels lanåt förekom det mig, att jag såg Lewasfeurs demoniska ansiqte lutadt öfwer mig och jag tyd te att jag befann mig i ett wildjurs klor. Jag twiflar icke på, att det rov jag hörde, då jag blef slagen omkull har fommit mig att tänka på honom. Denna förwirring i min hjerna i förs ening med bullret från gatorna, fom blott gjor: de mitt tillständ wärre, då jag tänkte på huru wanmäktig jag låg der, under det hjelpen war så nåra, förminskades få småningom och jag hörde till slut endast färrans rassel och kuskens jnack med sina ledsagare, som tycktes wara 2 eller 3. Slutligen stannade de; jag hörde en dörr öppnas och ett ögonblick derefter framdrogs jag ur kärran, bars upp om några trappor och kastades på golfwet vå det brulalaste sätt. SÅ snart ljus blifwit tändt, blef jag upprest, ställd emot en skiljowägg af trä, i hwilken de inslogo spikar och fastsurrad med rep under armhålors na. Då detta war gjordt befallte en ftåmma, fom fom mig att rysa, att bindeln för mina ögon skulle borttagas. Det skedde och då jag war iständ att fe för det plötsliga och bländande ljusskenet, upptäckte jag Lewasseur och Dubarle, fom med hämdgirriga blickar frojdade sig öfs wet mitt tillstånd. De hade altfå ide omkommit då skeppet förliste och de hade utsatt fig för oden fara fom hotade dem, nåfan bloit för att hämnas på mig, oh jag funde ide twifla vm att de skulle göra bruk af den makt, de nubhas