för politiska brott dömde. Dock fick summan af dessa prygel ej öfwerstiga 4 på en gång. De kunde i det stället utdelas få mycket oftare. Des sa 4 rapp utdelades med en karbas, ett inftvument, fom hwarje uppsyningsman bar bredwid sitt sidogewär. Direttör war, under förfta å ren efter Majupproret, en wiss kapten i tjenst, Christ. Denna mennista, fom war en werllig plågoande för fangarne, brutade strytande saga om fig sjelf: Christen beter jag oc tristen ar jag — men jag fan ockja, wara en djefwul. Sanningen af denna sista sats hafwa de fiace fars fängarne rysande fätt erfara. Denne Christ dog sedan wansinnig. Christs efterföljare war eu human man, en tapten v. Bliinan, som dock befanns ulltför mild och god och derföre afttes dades. Han efterföljdes af en man wid namn Heink, fom bland annat yttrade: att i hans ögon woro en politisk fånge wida föraktligare än en tjuf, mördare eller mordbrännare. En gång lät han gifwa en ffräddare 25 prygel, få att blodet flöt oc ffinnlapporne fiögo omkring den arme, för det han yttrat flagan att han, fom blifwit frikänd på Lördagen, fick fitta qwar i fängelset till måndagen. Man hade i Waldheim en s. k. röd warg. Denne röda marg war en slags trähäst af ett bords höjd och få inrättad, att den fångne bands fast mid den med framkroppen. Karlarne piskades på nakna kroppen, fruntimmerna påkläddes af det Beustska galanteri byxor. Under Christ och Heint egde omkring 20 exekutioner rum om das gen. Men bestraffningen werkställdes icke alles nast med prygel utan ock med swält. Hein lät sätta in en spiksmed, fom cj fullgjort sitt dagpensum i fängelse på 14 dagar, hwarwid han dagligen erhöll en styfwerssimla och mat: ten. Delinqventen låg ett halft år efter kuren på sjukhuset oc) det är fråga om han någonsin blir frift. — Ett ord af Napoleou. Viktor Emanus el yrkar, som man wet enträget hos Napoleon att Frans den II:dre må aflägsnas från Rom. Derpå skall fejjaren hafwa fwarat: Det är klotast att ej fråntaga påfwen hans rättighet att wisa gåstwänskap. Hweu: fan weta om jag fjelj eller Vittor Emanuel ej en dag fan behöfwa är beropa den 27 Wist nog taladt. — En rysk Lucullus. En förnäm ryss har för några dagar sedan i Paris gifwit en upps seendewäckande middag hos 7Freres Provengaux?. Wi förbiga uppräknandet af alla de gar stronomiska läckerheterna och de superba miners na och nämna blott, att alla salarne i den bes römda restaurationen wore förwandlade till lis fa många trädgårdar fulla af de fäljyntaftetropiffa wärter. J dessa trädgårdar örusade fons täner och woro uppställda jattestora aqvarier. I en stor löfsal intogs den egentliga dindrn, och deserten i en werklig fruktträdgård, i hwilken en hwar efter godtsinnande lunde plocka de fällsyntaste frutter ur båda zonerna. J alla träd: gårdarua fladdrade sällsynta foglar, under det en förträfflig bland blomstrande buskar dold orkester exeqverade musikstycken: Endaft 24 time mar hade åtgått för ordnandet af festen. För hwarje gäst betalades 750 francs. — Svens? krigare i unionsarmåen. Wår unge landsman Alexis Edgren, som 1862 blef utnämnud till officer i Förenta Staternas flotta, har enligt nyligen ingångna underrättelser till