de ej erhålla någon underrättelse om honom och bad mig om en ufförligare beskrifning på honom och hang wanor. War Armstong ber gifwen på fylleri och spel? Jag berättade allt hwad jag wisste om honom och hon log förs hoppningsfullt wid ett par ställen i min bes råttelje. Jag skulle möta henne igen dagen ders på. DÅ jag infann mig, berättade hon att hon ännu ej fått reda på honom, och jag råds de henne då att ej spilla siu tid med underföfs ning utan att föka alt få något att göra i fit gamla yrke, hwari hon sades wara mycket dugs lig. Madam Jaubert log föraktligt och jag tyckte att i hennes ögon lyste wansinnets eld. Jnnan wi skildes blef det öfwerenskommet att wi skulle ses ännu en gång och det nästa afton klocka 8 på samma ställe. Jag kom något sent till mötet och fann madam Jaubertii ett Häftigt nervöst tillstånd. Hon war fullkomligt öfwertygad om aru hafwa upptäckt Armstong och wisste att han i detta ögonblick war i ett hus i Greek Street. — Ar han ensam? — Ja, med umdantag af ett fruntimmer, som passar huset och fom känner honom under ett annat namn. Ni är iständ att taga honom us tan nägon anfträngning, men wi få ej förlora ett ögonblick. 5 Mear Jaubert märkte min twekan och utse rast: — Ni är wäl icke rädd för en man, och mig fan ni wäl, efter hwad som skett, ej miftänka. — Ni har rätt, swarade jag. Wis mig wägen. Det hus utanför hwilket wi stannade i Greek Sireet syntes wara obeboddt att döma af de på fenstren uppspikade tryckta annonser, som underrättade folk om att det war till salu.