Helsingborgs-Posten – 16 september 1864, sida 2

Jaubert på samma ställe. Vi följde henne genom gränden och fängade ganska riftigt Mars tin i ett kyffe på en usel halmbädd och förde honom till hans stora förskräckelse och öfivers raskning till närmaste polisstation. Nästa dag bewisade han sin oskuld och det på det obestridligaste sätt, i det han nemligen hade warit i Clerkenwell fängelse under de fi sta tre månaderna med undantag af de fifta fer dagarna och han blef naturligtwis genast försatt i frihet. Belöningen skulle först utbetas lag i den händelse han blef fälld och alliså fick den stackars madam Jaubert ingenting. Hon gret wid tanken på att åter fortsäna detta usla lif hon nu förde, isynnerhet då hon hade hovs pats att funna resa hem till Paris, der hon för den utlofwade penningesumman hade kunnat köpa en andel i en liten modehandel och defis utom haft nog till resepenningar. Nå, fade jag til henne, det gagnar ju ide att föttwifla. Ni har icke allenast wisat, att ni menar ärligt, men ni har tillika ådagalaggt en bekantskap med dessa tjufwars gömställen — Gud må weta, hur ni fått den — som ni kan draga nytta af. Ni wet att belöningen har blifwit fördubblad och efter hwad jag i dag fått weta, fan ni wara ganskas äker på den, om ni fan få reda på en wiss Armstong, fom äfs wen heter Bowden. — Armstong-Bowden, fade hon ifrigt. Jag har aldrig hört dessa namn förut, men hus rudan fer Han ut? Jag beskref honom noggrant, men madam Jaubert twiflade om att Fuana uppdaga Hans tilhållsftälle och git till slut bort i ganska då ligt) humör, men lofwade att möta mig nästa afton. Jag kom på den bestämda tiden, Hon funs