Helsingborgs-Posten – 14 september 1864, sida 1

Helsingborg. — Fedrelandet slutar ex sammanfattad redogörelje för det politiska riksrådsutskottets betänkande angående alliansförhandlingarne mels lan Swerige och Danmark med dessa ord: Det är H. M.t Konung Carl sjelf, fom welat Förbundet och under sin sammankomst med konung Fredrik VII på Stodsborg i Juli förl. år med denne öfwerenskommit om grundwalen derför och för såwäl fin härwarande gesandt som konseljpresidenten Hall tillkännagifwit fin afsigt. Det är osäkert, om densamma förut warit bekant för hans egna ministrar; men det är, om man drager fig till minnes samtida underrättelser från Stockholm, likwäl högst fans nolitt, att åtminstone Sweriges oc) Norges ut: rikesminister, grefwe Manderström, warit in wigd i sin tonungs plan och gillat den. Det är deremot äfven klart, att planen efter fos nungens återkomst till Stockholm stött på mot stand inom sjelfwa statsrådet, och att detta mot stand funnit understöd Hos stämningen inom Sweriges tongifwande kretsar. Konungen stod litwäl fajt oc genomdref, att uorska regerins gens betänkande blef i öfwerensstämmelse med Rorges grundlag inhemtadt. Detta betänkande ingid sist i Oktoder eller först i Nowemder och nu stulle man således skrida till utförande af fördraget. Då inträffade konung Fredrik VII:s owäntade död, och ware sig att det nu blott war nedslagenhet öfwer den kongl. wännens förlust, eller mindre tillgifwenhet för Hans ef terfoljare, eller om förutfättningar under hwilla konung Carl tänkt fig alliansen afslutad, deris genom gått om intet — nog af, det synes ide wara de förändrade förhållandena, såsom grefs we ML. påstått, utan juft konung Fredriks död, möjligen i förening med franfit inflytande, fom inwerkat omstämmande på konungens finne och förlamande på hans wilia, få att han fort ders efter gifwit wika för motständet i och utom statsrådet, hwilket dessutom torde hafwa tills wåxt i styrka, ju mera hotande Danmarks fälls ning wisade fig och ju mera faran för att ins dragas i ett frig derigenom ökades. Man fan ej annat än wara ense med Foltethingsutskottet deri, att grefwe Manderström befinner fig i stor willfarelfe, då han tror sig hafwa gagnat Danmark, genom att inlata fig på alliansföre handlingen, utan att denne tedde till någet. Twärtom: tron på SwerigesNorges erfännans de af deras solidaritet med of har stärkt Dans mart till motjtånd mot de tysta fordringarne, till att upptaga kampen och inyta wårt förswar wid Dannewirfe.