Swarjiehanda. — En förfärlig katastrof har den 26 sisll. Juli egt rum i fängelset S:t Schobustique i Moutreal i Canada, På aftonen denna dag utbrast eld i den del af bygnaden, fom beboddes af uppjyningsmannen i fängelset, mr Duiun, Gu karl fom hade fitt rum i närheteu af föfet war den fom gjorde allarm. Mr Quinn waknade och sprang i hast till den i närheten boende sheriffeu för att underrätta hos nom om brandeu. DÅ han fom tillbaka stod fängelset i lågor. Mr Ouinn förtade fig in i elden för att rädda fina tre små barn. Detta lyckades honom, ehuru han war nära att qwäfwas af röken. Emellertid anlände hjelp. Men hwilken fasa grep ide alla, då man hörde de genom trängande skriken från fångarne, fom woro insperrade i de igeuläfta cellerua och ofelbart måtte omkomma, få wida De icke kunde räddas inom få minuter. Elden nådde snart den del af byggnaden, der arreftanterua woro belägna. Lykligtwis woro golfwen tjocka och slarka, trappan förtärs des i ett nu af elden. Man hemtade i hast en stege och en man steg upp på denna med en stor hammare. Han slog in ett litet fenster öch utwidgade öppningen, så att man kunde tränga in i forridoren. Men man hade icke nycklarne till cellerna. På den wre gården hörde man de olyckliga fängarne ropa ut genom fmåfenfterna: rådda oss! rädda of!7 Deras dödsbleka och förtwiflade ansigten woro redan omgifna af lågor och röf. Man slog in cells dörrarne; men fångarue, fom redan woro halfawäfda af röfen, kunde icke sprmga ned på gården; man måste derföre medelst tåg fira dem ned genom fenstren som woro anbragta på tio fots höjd från golfwet. Ett ännn förfärligare upps träde tilldrog fig i den ojwanför liggande wåningeu. Här suto tre qwinnor arresterade; man hörde deras förtwiflade skrikl, men det war omöjligt att komma dem till Hjelp. Män, awiunnor och barn kuäböjde på stenläggningen på gården och anropade försynens barmhertighet. Den ena af de tre olyckliga, en ung flicka fom fram till fenftret och bönföll hos de tringstående om hjelp. En halfbränd stege giorde det möjligt att komma ända till nägra alnar under fenstret. En from prest, pastor Baruabag, steg upp på denna farliga stege och meddelade den stackars warelsen religionens sista tröst. Medan han uppmuntrade henne att med refignation gå döden till mötes, fåg man röken, fom hittills warit swart blifva röd och derefter flammor fwirfla ut i stället för röfen. Den unga flickan sjönk ned wid sidan af sina begge kamrater i eländet. Den ena war hennes mor, den andra hennes syster, de woro ans tladade för barnamord. — J Berlin har följande tilldragelfe wäckt en wiss sensatien: En ung flicka, dotter till en aktningswärd familj, gjorde bekantskap med en man, som wisade sig hysa de allwarligaste asågter vis a vis Henne och unter loppet af en fort tid wann ben unga damens genfärlek i sullaste mått samt slutligen uppdrog denna att förbereda fadren på ett besöf af honom, fom han war siunad att: göra efter återkomsten från en fort resa, hwilken han mar nödfafad att företaga för ordnandet af fina angelägenheter. Flickan gjorde fom han begärt oh fadren förklarade fig, efter den skildring fom dottern gjort af fin älskare, belås ten med faken och samtyckte ttll hennes wal. Den omnämda resan räckte dock längre än sagt war, och den unga damen fåg sig slutligen nödfafad att gifwa fadren en upplysning af mindre behagligt flag, den nemligen, att hennes får: Iefgförhållande ej blifwit utan wissa följder. Den oms tänksamme fadren gjorde till eu barubördsiurättning, der hon förlöstes och sedan återwände fom refonvalefcent till fadrens hus. Men denne anslog un andra strängar, förs klarade fin dotter att han ej widare wille hafwa med heus ue något att skaffa och att Han ej welat med denna för: tlaring bedrofwa henne före hennes nedkomst; och då han blef obeweklig för dottrens boner, återstod för denna ins