Helsingborgs-Posten – 12 september 1864, sida 2

hwardagsrummet och den ögonblickliga föruns dran, Dubarle wisade, då Lewasseur prefenterade mig, bragte, som man säger, mitt hjerta upp i halsgropen. Hans lätta misstanke fyns tes emellertid förswinna, då Lewasfeur gaf en humoristisk beskrifning af, huru jag hade bes stulit Trelawny, och wi satte of nu til ett mycket godt middagsbord. Jag har doc aldrig suttit wid något ohyggligare. Dubarles fpeians de blickar blefwo tätare och allwarligare. Lyds ligtwis war Lewasseur wid utmärkt lynne och lade icke märke till den uuge mannens oro; och hwad le Bretton angick, så syntes han wara försjunken i drömmerier. Åndtligen war denna plågsamma dindr flutad och winet cirkulerade raskt kring bordet. Jag drack mycket mer än jag plägade, både för att stärka mina nerver och för att undgå misstankar. Juden måste snart wara hår och jag gladde mig åt att snart få slut på saken, då Dubarle plötsligt anmärkte: Jag tror bestämdt att jag har fett dem förut, mr Williams. — Det är icke omöjligt, swarade jag, så lugnt fom möjligt; det finnes många fom Hafwa fett mig förr; några en eller twå gånger för mydet. — Till exempel Trelawny, fade Lewasseur. — Jag kunde ha god lust att fe Herren uu? tan peruk, fade Dubarle med tilltagande 02 förskämdhet. — Sjudder, Dubarle; ni är ju galen — ropade Lewasseur, och jag tål icke att man förolämpar min wän Williams. Dubarle teg; men det war tydligt att en obestämd hågkomst af mina ansigtsdrag, forts for att oroa honom. Slutligen — Gudi ware lof — tillkännagaf en knackning på ytterdörren att Jadson — Lewy Samuel — war der. Wi