Helsingborgs-Posten – 12 september 1864, sida 2

med ån den föregifne Samuel. Wi woro od få eniga om, att då sådana utspekulerade bofs war naturligtwis hade den stulna egendomen få dold att den, i händelse de misstänkte något, på ett ögoublick kunde förstöras, skulle en öps pen arreslering af Lewasseur och en huswifir tation wara alldeles onyttig. Deärv dessutom blott twå — fade jag på en anmärkning som: kommissarien gjorde med anledning af den fas ra jag uisaut mig för, emellan sådana starka och ondsimtaj karlar — äfwen om te Bretton är der; och jag tror nog att Jackson och jag sjelf skola wara dem öfwerlägsna, isynnerhet då öfwerraskningen och wåra pistoler skola was ra oss till god nytta. Wi talte ej mera derom. Kommissarien önskade of lyda och jag uppe sökte Jackson för att gifwa honom inftruktios ner. Jag jår tillstå att jag kånde mig något ängslig till finnes, då jag dagen derefter.gjorde mig färdig till mötet. Kanske har Lewasseur upptäckt min plan och laggt ut en snara för mig. Dock, detta war knappast troligt; men hwilken fara som ån hotade, skulle jag nu gå den till mö:es; oh då jag hade laddat mina vistoler och sagt ett vwanligt allwarligt får: wål till min hustru, begaf jag mig ästad, fast besluten art, som wi säga i Yorkshire, antin. gen winna hästen eller tappa sadeln. Jag kom till Oak Cottage i god tid och fann min wärd i det bästa lynne. Mältiden war fätdig, sad han, men wi måste wänta något på twå an dra goda wänner, som han hade inbjudit. — Twå wånner utbrast jag förfårad. RN fade mig i går afton att blott en fom, eu mons le Bretton. — Det år fant nog, fade Lewasseur, mer jag hade rent glömt att det fanns en annan fom war sikuså mydet initesserad fom någa