Helsingborgs-Posten – 9 september 1864, sida 3

twårs öfwer gatan med hans plånbok, som han hade lagt i en af baffickorna vå rocken och skyndade mig åstad, ständigt förföljd af Les wasseur. Jag gif in på ett wärdshus, begaf mig till ett ledigt bakrum och war just jysfel: fart art undersöka min byte, då Cewasfeur råds de in om dörren. Han fåg triumferande ut som en eller annan ond ande, då han slog mig på skuldran och hwiskande sade: Jag såg mycker wäl, hwad du nyligen företog dig, Williams och kunde lin få dig deporterad. Min förjäran war naturligtvis omåtilig stor, och Lewasseur njöt af hjertans lust öfwe den förskräckelse han trodde sig injaga hos mig — Bar lugn, sade han slultigen, jag skal ej göra dig något. Han ringde, befallde i: win och då kyparen hade lemnat rummet, fade Han: Betalutngen af dessa banknoter, fom du stal från Telawav, blifwer naturligiwis stoppad i banken i morgon; men jag will minnas at du en gång fade, att Du fånde elt ställe, der du kunde sålja sädana noter. Jag twekade art swara. — Rå, inga dumheter nu, fade Lewasseur en hotande ton. — Jag har dig jur mitt wåld men om du år upprktig, skall jag ej göra Di; vägot. Hwem är din wän? — Han år ej i staden, stamm ade jag. — Sludder — sladder. Jag har sjelf någ ra banknoter, demjag gerna skulle wilja utbyta — Se, nu förstå wi hwarandra. Hwad gif wer han och på hwad fatt blifwer han afmer dem? — Han gifwer ungefär en tredjedeljoch blifwe af med dem i utlandet. De komma då ate till banfen från få omisstänkt folf, att banker år twungen att inlosa dem. (sorti)