Helsingborgs-Posten – 9 september 1864, sida 3

slags ipel, hwariill ej behöfdes andra appara ter än fingrarna. Bulltet, som mötte oss då wi trädde in, war bedöfwande, ocp lyckligtwis woro alla spelarna för upptagna ar fin fystels sänning för att lägga marke till mig och Yes wasseur, fom sane of ned och begärde något att dricka. Jag upptäckte snart alt Lewasseur war gammal befant med många af de tilltar deswarande vd) jag fick lifaledes weta att han ej war från Frankrike utan från Sopweitz, od att hand namn derför formodligen war blott antaget. Denna afton inbringade mig ej når gon widare uppiäckt i utbyte mot min påpags lighet, men jag blef öfwertygad om Att han hade kommit dit för art träffa någon, då han nemligen ej deltog i spelet och fl. 113 lemnade huset med en missnöjd min. Nasta afton inträffade precist detsamma, men hwem war det wäl som den tredje aftonen fom ochjijåg fig oms fring i rummet om ide monsieur le Breton. Klockan war halj elfwa Han sag sig försigtig omkring: men i det ögonblick hans ögon mötte Lewasfeurs, steg denne upp och gick ut. Jag war långe i willrådighet om jaag skulle följa; men jag war glad öfwer art ide hafwa gjort det, då de båda strar kommo in igen och satte fig nåra bredwid mig. Den bekymrade min fom war utbredd öfwer le Bretons ansigte, för: wånade mig genom kontrasten med den trivme ferande glädje, fom lyfte i Lewasseurs ansigte. Le Bretton stannade ej långe qwar och det ens da jag uppfängade af deras samtal war: Jag fruftar att han har misstankar. Monsieur Bellebons ängslan och otålighet uns der allt detta war gränslös och han sände mig det ena brefwet efter det andra, — det enda sätt, på hwilket jag tillät att han meddelade sig med mig —, fom ultryckte hans ängslan för