Helsingborgs-Posten – 7 september 1864, sida 1

tillika beswara frågon: hwem skall efterträda profesfor Hagberg i Swenska akademien. Det lärer mål då wara meningen att säga ide hwad de återstående 17 sjelfwe tänka i fas fen, utan huru wi anse art saten borde arrans geras. Att pröfwa de förras sinnelag är nåstan swårare ån hwad t. o. m. den allmänna opis nionens djerfwafte malsman wille åtaga fig; ty denna opinion gifwer sig dock någonstädes luft, men Swenska utademiens medlemmar förs stå att bättre Hålla inne med fina åsigter och afsigter. Man har trenune kategorier, hwarinom faus didater uppletas till de lediga taburetterna (eller ländstolarne) i detta samfund: I. rang och börd; 2. alademiska lärdomsplatser; 3. litterära förtjenfter. Det är en gammal klagan att de senare fäts tas i sista rummet och att rangen ställes frams för fnillegåfworna. J wiss mån maste det dock wara så. Der behöfwas lekmän med inom hwarje samfund, deret ej detta skall urarta till skråmessighet, och då är det utan twifwel hes drande för wåra anspräkslösa lärde och mwitters hetsidkare att man wid deras sida ställer endast de högst förnäme, dock alltid sadane, som något fuskat i det litterära yrket. Sällskapet blir derigenom otwifwelaktigt mera waldt och ftär dadt, än om det bestode endast af en bop bes skedliga s. k. litteratörer er profesjo. Hwilken inom denna kategori, som skall. ans ses lämplig att hedra samfundet med fin näöre waro, ligger utom wår synkrets att bedöma. Här möter of wisserligen diktaren af Swenska flottans minnen m. m., den furstlige både ffals den och) wältalaren, men ide weta wi om det går an att inwälja honom, och på detta det går an hänga, såsom man wet, många ftora saker här på jorden. Sjelfwa rättwisan wäger ofta lätt i wägen mot dessa tre små ord; ännu mera då en plats i Swenska akademien. Så hafwa wi de akademiska lärostolarne, icke fom skulle wi pastå det snille oc) fmak äro med dem företrädeswis förbundna, men de böra dock ej wara främmande för hwarandra. Också är Swensla akademien icke litet rekryterad från detta Håll. Nägon framstående personlighet der erbjuder fig dock för tillfället ide, få widt mi känna. Filosofen Boström har ej ens blifwit int agen i k. wetenskapsakademien; inom de teos logiska fakulteterna saknas wisserligen ej diltans de indilluingskraft, men med smaten har det ej alltid warit rätt wäl bestäldt; dessutom hafwa wi redan Reutherdahl och Toomander. Jurister och doftorer äro hwarken wältalige eller poes tiffe, åtminstone höra fådana till undantagen; från den filosofiska afdelningen hafwa redan Carlson, Böttiger och Nalmström inträdt i det berömda samfundet. Der återstår dock Etvedes lius, som besitter en god wältalighetsgafwa; allt jå Swedelius att tänka på. Aterstår den tredje kathegorien: den obetitlade litterära förtjensten, hwilken, wi måste meds gifwa det, är inom den swenska akademien ända derhän swagt representerad att Carl Wilhelm Strandberg sitter der såsom Sanlus inter pros phetas. Men månne det går an att han fits ter så ensam? Månne icke den behöriga pros portionen mellan de tre kathegorierna kräfwer att ordningen nu kommer till den tredje? Ty om det a ena sidan icke wore godt, om swenska akademien förwandlades till ett konstnärsgille, ellerpen flubd af litteraste besittare, få må de dock å andra sidan ej wara derifran bannlyste. Och här möta icke så få attade namn, sa wida fom ändock wäl någon attning är förs bunden med en författarewerksamhet, som skänkt Sweriges allmänhet lärdom och hugnad och lifs wat dess håg för sanning och skönhet i wetenskap och dikt. Wi kunna knappt uppräkna dem alla, äfwen om de qwinliga författarinnorna lemnas utan widare å sido. Men wi fästa oss wid twenne namn, som ega, efter wår uppfattning, en så stor wigt i wår litteraturhistoria, att man måhända skall i en framtid undra öfwer att ide de företrär deswis warit kallade till ledamöter i ett jams fund, som blifwit egnadt åt fnillet och smaken. Dessa namn äro Aug. Blanche och O. P. Sturzen Becker. Behöfwa wi närmare motivera detta omdös ine 2 Wi tro det ei tu om det behöfdes wäade