Helsingborgs-Posten – 2 september 1864, sida 3

än efter ztre timmars förlopp. Hon wandrade oroligt fram och tillbaka i cellen. — Jag trodde ni hade glömt mig. Nåwäl, sade hon hastigt, säg mig fom en man af he der, om ni werkligen tror, att jag säkert fan hoppas benädning genom att hjelpa er. — Jag år alldeles öfwertygad derom. — Godt; då will jag bjelpa er. För det första år Jackson min och Dawtins medbrotiolige; han mottog det stulna silfret och betalle oss en tredjedel af wärdet. — Jag hoppas, att Rogers och hand hustru ide wisste något derom. — Nej, alls icke; men Jacksons hustru och piga, Jane, wisste det. Jag har nu länkt mycket på den andra affären, fortfor hon, och ni må tro mig eller ide; men det år ide blot af egennyttiga bewekelsegrunder jag räddar Marry Rogers. Det war en tid, då jag sjelf .... Hon gret men torkade hastigt sina ögon och förisatte lugnare: — Jag förmodar att ni har hört, att Jade fon har den wanan att tala i sömnen. — Jo, jag tror; och att han en gång frå gade Morgan, om det ide fans något medel deremot. — Jag tror, att det blott är en inbillnmg hos honom eller åtminstone, att det ide år iden grad, han sjelf tror. Hans döfwa hustru kan icke bewisa honom om molsatsen och han fofr mer aldrig utom i hennes närwaro. — Detta år ej lofwande, fom jag trodde. — Tålamod. Det år twertom ganska flofs wande. Hwarje afton besöker Jackson ett litet spelhus, der han alltid winner små fummor, utan twifwel genom bedrägeri, ty han dricker aldrig der. Når han kommer hem omkring fl. 10, går han in i första rummet, der hans