Helsingborgs-Posten – 2 september 1864, sida 2

för den polska emigrationen i Paris. Enfevvottningen skyndade mid underrättelsen om dotterns siukdom genast till Paris, men händelsen omtalades ej officielt, få att ej de just under de dar garne pågående festligheterna för konungen af Spanien skulle genast blifwa störda. — Falska femrikodalers sedlar. I Ajtonbladet lases: Wi anse of böra warna almäns heten för ett flag i omlopp warande förfalskade sedlar af riksbankens femriksdalers valör, tillmers kade på ett satt, fom gör att de lätteligen funna wid hastigare påfeende förblandas med de äfta. De äro nemligen tillwerkade af rifsbans kens sedlar ä en rdr å hwilka den gröna bården blifwit öfwermålad med en ljusröd färg, hwarjemte såwäl de stora siffrorna i bården blifmit förändrade till femmor fom äfmwen betedningen en å midtelfältet blifwit förändrad till fem Wid något närmar? påjeende upptäckes likwäl förfalskningen ganska lätt, isynnerhet om man wänder om sedeln och fer på genomtrycket å baksidan, der de urfprungliga siffrorna fortfarande synas mycket wäl. — J anledning of klagomålen i Sleswigs holsteinska blad öfver de ogynnsamma materis ella wilkor, fom genom fredspreliminärerna blifwit hertigdömena pålagda, yttrar fig Österr. Konst. 3Zeit. på följande sätt: Hertigdömena och det egentliga Dwmart hafwa genom århundraden warit förbundna med hwarandra, och om än deras intressen ide mas vit till den grad sammanwuxna fom i andra e aropeista stater, jå talar dock desja länders Dis storia om en stor mängd gemenfamma handlinz gar. Det skall till följd deraf wara swårt att stilia mellan den gemensamma statsskulden och den prowinsiella; man skall nödgas frörja efter de ändamäl, för hwilka hwarje skuld tillkommit och det skall å andra sidan wara naturligt, att man, hwarest en gemensam besittning uppftätt, söker att från ena eller andra sidan godtgöra wärdet deraf. Då nu Danmark behåller hela flottan och all trigsmateriel, som blifwit anffaffad på gemensam betojtnad, böra hertigdömena rimligtwis få erfättning derför. Danmark har alltid haft en temligen god finansstyrelje, och den nu mycket förminskade staten måste söka att bibehålla detta företräde. De allierade makterna intaga i detta afjeende en alldeles fri stände punkt. Om de å ena sidan stola wärna Der tigdömenas rättigheter och böra anse för sin pligt att tillse, det Sleswig och Holjtein ide lida orätt, få har å andra sidan Danmark anspråk på billighet, hwilka icke få lemnas ur sigte. Dj wer hufwnd måste man nu, då de tyska hertigs dömenas rätt är tryggad, wara så måttlig som möjligt od) wisa all den eftergifwenhet mot Dans mark, fom låter förena jig med rättwisan. Om man t. er. fordrar, att Hanmark skall, godtgöra den ffada, som förorsakades genom blokaden, så är denna fordran lika öfwerdrifwen, som om man wille affordra det erfättning för de ödelagda gårdarne i Sundewed eller Augustenborg. Detta är följder af kriget, som det icke warit möjligt att afwärja; hwarje stat måfte söka bot derför så godt den förmår. Slutligen mä i fråga om Danmark aldrig glömmas, att wi stå emot en swagare stat. Så långe Danmark war AA Äu2——— —