Helsingborgs-Posten – 31 augusti 1864, sida 2

Hwarjehanda — Twenne danska soldater lofwade hwarandra wänskap och bistånd i döden. Under striden på Als fick en af dem fitt ena ben afskjutet, och straxt tog den helbregde den olycklige på ryggen för att bära honom till lasarettet. Peen under wägen tog en fula hufwudet af den som mistat benet, utan att den andre märkte det. Fram kommen med sin famrat begärde han att få ber net på denne förbundet. Hwartill skall det tje na då han ej har hufmud? frågade läfaren. Soldaten kastade i detsamma fin börda af, ut ropande: Sådan stälm! han fade det mar blott benet fom war af. — Rossinui och Fiolspelaren. På boules varden des Italiens i Paris ftod en gammal tiggare och spelade på fin fimpla fiol arian: vpyi tanti palpiti.? Pkötsligt trådde en gam mal herre fram till Honom och fade: Mein wän, det der ffall spelas allegra ! — Jag wet inte hwad ni menar, swarade tiggaren. — Jag stall wisa er det! sade herrn, tog inftrus mentet och spelade arian mycket fortare. Föls jande dagen stod tiggaren på samma ställe och föredrog fin aria i allegro-tempo. — Åravo! ropade en röst från en balkong, och ett i pap: per inweckladt mynt flög til tiggarens fötter. Denne faun till fin förtjusning stället för den sou, han wäntat sig, en lonisdor och igenz kände i gifwaren den gamla herrn. Det war Rossini.