Helsingborgs-Posten – 26 augusti 1864, sida 3

Dm tridinstjukd omen. Ett ord till alla husmödrar. Under denna rubrik innehåller Berlingske Tidende följande af en låkare. undertecknade artikel, hwilten är förtjent af synnerlig upp: märtjamhet, ehuru, oss weterligt, ännu ice några fall ar nämda sjukdom här if landet afhörts. Artikeln lyder: Bet är wäl ungefär 30 år sedan man i mufflerna, d. w. s. föttet, af flera djur unptäckte en pittills ofand imylt: mask, fom man falladentricch i n ech fom kanske lämvligen funde benämnas töttmaffen, men det år ide många år sedan man tafttog, att denna mask med föttet af jur: tade djur kunde inferas i menniskokroppen och ter fram: falla en få farlig fjuldom, att den i dedande fraft ofwer. gär den mest förhärjande pest. Det är i synnerhet genom fwinkött, fom denna förfärliga snyltgäst ofwerslyttas på menniskor, men då detta endaft fan ste, når fottet, me nan det förtäres, ite warit fullfomligt genomkoft eller ge: nomsteft, stall det stå i hwarje husmeders maft att före: fomma, att ide nägen wid heunes berd äter sig till denna sjukdom, och derför ware dessa ord förnämligasb viftade till henne. Till ytterligare upplvsning i detta afseende mede delas hår efter en engelsk titstrut —British medical Jonrual — naägra anmärfningar om trichmsjufdomen i Tyskland. J en liten by, Hettiladt på Hars. firades sistlidne host en sest, hwarwi 103 vpersoner samlades kring ett mwålföre sedt middagsbard och efter en munter dag begafwo fig hem, hwar till sitt. Af dessa 103 menniffor, alla i lifwets fraft: tigaste alder, hwila un 83 i grafwen, och största delen af de äfwerlefwande 20 lida änun af en farlig sinfdom; blott nägra bland dessa synes det hittills icke jelas något, men äfwen de äro ännu ice utan farhäger för en sjukdom, som bortrycft så mänga af deras bortsfamrater. De hade alla wid detta bord förtärt ect gift, fom i haftighet laugt öfwergår werfuingarna of det beryftade a qu art op hana eller af andra mera lätt igenfånliga giftamnen. Det war icke upygräfdt ur jorden, ite utoraget ur wärter eller till: redt i nägon femisk werkslad; det mar ide bibringadt med uppsät eller genom owarsamhet — nej, det sanus, utan att någon anade det, I de rätter de äto och utgjorde en lefwande del af dessa. Då naturforskaren Owen anz wisade ttichina spirabsis def plats i det zeclogista systemet, funde han minst drömma om, att den skalle wara i ständ att framkalla ,en afut sinkdom, fom skulle genom en plagsam död kunna doda 83 mennisker af 103 och bringa de efriga 20 i en öfwerhängande fara. Då festdagen i Hertstadt war utsatt, öfwerenskom man om matsedeln med wårdshuswärden och till tredje rätten bestämdes bräckforf med grönsafer. Bräckkorfwen bestaldes derför hes slagtaren i god tid, få att den skulle fnuna blifwa tillräckligt genomröft och slagtarer gickttill en landt: man ech föpte för detta åndamål ett swin. Kociwen blef behörigen rött och i rättan tid aflemnad, bräckt och derpå framsatt för gästerna. Dagen efter festen blefwo Hera af deltagarne angripne af magplägor, feber och stor mattighet. ÅAutalet af de ans gripna personerna ökades hastigt, och man fruktade allmänt, att det war en tyfusepedemi, fom utbrutit, alldenstund fjufz demasymptomerna starkt häntydde derpå; men sjufdomcus utseende antog snart en helt annan farakter; en fick mag: inflammation, en annan lunginflammation, en tredje blef lam i halsmufflerna ; — det måste wara ett eller annat ofåndt gift för handen! Allt fom war qwar af matwas rorna sawäl fom allt, fom stätt i uågon förbindelse med dem, blef vå det nogaste nuderföft, men utan resultat — tills flutligen tanten föll på möjligheten af tridjin-fjufdom — cch så suart korfwarne blefwo mikroskoviskt undersökta, wisade det sig ock, att de formligt hwimlade af trichiner — helt små, hårfina, fom oftast sammansnodda maskar — A WW.. — —