Helsingborgs-Posten – 24 augusti 1864, sida 2

Swarjehanda — Fasthet i åsigter. Alla wäderleksprofer ter äro kanske mer än andra spämän, sullt och fast öfwertygade om riktigheten af fina uppgifs ter. Den bekante professor Dittmar i Berlin gick alltid klädd i frack och sommarbyxor, få ofta warmt och wackert wäder borde inträffa enligt hans förutsägelfer, äfwen om det ösregnade och war få kallt, att att man kunde hacka tänderna derwid. Gjorde man honom uppe märffam derpå, få förklarade han att felet ide wore hans, utan wäderlekens, emedan något misstag omöjligen funde finnas i hans fpådomskonst. — Swar på tal. J en by i Danmark, der Windildj-Grätsdragoner woro inqwarterade, try en dragon en högft morsk mine på sig mot bonden, hos hwilten han war inqwarterad och denne fann sig deri helt lugut. Men en dag wid middagsdordet drog dragonen sin sabel ur sabelbaljan och lade den bredwid sig på bordet. Bonden studsade härwid och gick, utan att säga ett ord, ut ur stugan, men kom efter en kort stund tillbaka med en stor gödselgrep och lade denna också på bordet. Öwad skall det bety da 2 frågade österrikaren. A, ingenting ans nat — fmarade bonden — än att jag tyder att till en fån der stor knif bör en stor gaffel. Krigaren stack nu sabeln i baljan igen och från denna stund woro han och bonden de bästa wänner.