Helsingborgs-Posten – 24 augusti 1864, sida 1

wara ett sjelfwördande wanwett att låta afhälla of från ett sädant bemödande af wrede öfwer att wåra förhoppningar hittills ide blifwit upp: fylda; att stöta ifrån of, hwad mi ide kunnat undwara för att tillfredsställa wår fårade fjelikansla. Men otwifwelattigt skulle det bäta för ga, om mi allena återupptogo arbetet för denz na sak efter det nederlag den lidit; skall den någonsin träda utom känslans och tankens werld och lemna några spår i werkligheten få måste alla tre folken arbeta tillsammans hand i hand och främst bland dem målte det gå, fom har den största makten och dcörerf den största förs pligtelsen, den största forntiden och derföre det största answaret för framtiden. — 3 Stockholmsbref till I. B. läses: Landshöfding Oldevig, fom inlemnat sin af skedsansökan, får till efterträdare Crpeditionschefen i Civildepartementet Ekström, en ganska ung och förmögen man, fom endasft 13 är ins nehaft expeditionschefsbefattningen, och tröttnat derwid. Med hans utnämning till Landshöfz ding intraffar det egna förhållandet, ott han knappast warit utom hufwudstadens portar, od är fullkomligt obekant med alla de adminijftraz tiva göromål, fom en landshöfding bör wara hemmastadd uti för att wara en driftig ftyresman för ett län, Der hastiga befordringen tros wara föranledd närmast deraf, att Statsrådet Lagerstråle will om någon tid afgå, då under tiden den nye expeditionschefen (Hr Ekströms efterträdare) skulle inöfwas för att inträda som civilminister. Den ifrågawarande efterträdaren gissar man skall blifwa Revisionssekter Lindhas gen, som wisat stort intresse för hufwudstadens kommunala angelägenheter. Egentliga anledningen till Statsrådet Lagerfträles beslut att lemna sin portfölj i utbyte mot en landshöfdingeplats lär rer wara, att behandlingen af jernwågsfrågorna på senaste tiden blifwit allt mer kinkig. Förr hade Hr Statsrådet att stödja jig wid Baron Ericsons stora sakkännedom och beundranswärda förmåga att klart reda kinkiga fråga. Men denna förmåga uppskattades dock ingalunda i jamma grad fom den anlitades. Mellan civilminiftern och Baron Ericson blef förhållandet allt mer spändt: den förre tydte sig stå i fuggan af den senare, och Baron Ericson bortins trigerades från ett chefskap, hwartill han mar klippt och skuren. En jernwägsstyrelse tillsattes hwars begge cefr icke tilltas göra något utan civilministerns samtycke; de få icke werka utan detaljerade auktorisationer, och följden deraf är, att jernwägsstyrelsen redan förwandlats till ett embetswerk fom rör fig långsamt i Yt: terst tunga former, Under tiden lemnas Bar ron Ericson i owerksamhet, hans stora erfarens het tages icke i anspråk — ty det skulle ned sätta civilministern — utom i mycket kinliga fall, och då i största tysthet. — J Bl. P. läses: Tacksägelse for den 50 äriga freden har hållits ätminstone af en bland presterskapet här: städes, efter slutad högmessogudstjenst i söndags, möjligen äfwen af flera. — Såsom något, Ywartill man fon lägga märke, förtjenar nämnas, att den ryska efkadern inkom och ankrade på härwarande örlogsredd just på femtionde årddagen af Swerges rikes fredstid. War detta endast en tillfällighet, så önsla wi att den måtte wara ett lyckosamt förebud till ytterligare en långwarig fred och sällhet för wärt fosterland. Får man oc dömma efter all den uppmärtk: samhet od) artighet, hwarmed de ryffa örlogsfararne befwarade dem wisad gästjrihet härjtä des, få fan man hoppas att Swerges rile får lefwa i fortfarande godt förstånd med den östra grannen, hwars wänskapliga tänkesätt ej länge sedan betwiflades af särskildt förekomna anleds ningar. Denna uppmårksamhet och artighet mot swenska flottans hufwudstation och Carlskrona stad egnades wårt samhälle ej ensamt af de kejserliga storfurstarne, den ryska eskaderns of ficerare och öfriga honoratiores, äfwen eskaderns besättning tycktes wilja fraternisera, så godt sig göra lät, t. ex. med wåra fredliga båtsmän, m. fl., utan att låta något klander komma sig I till loft, beträffande uppförandet. Man föres ställde fig innan ryssarnes hitkomst, att det ömsesidiga bemötandet mellan swenskar och ry8: far skulle blifwa kallt, stelt och konstladt; men