Helsingborgs-Posten – 22 augusti 1864, sida 4

Stuart afgjorde saken mycket enklare. Han kallade till sig den fattige fordringsegaren och betalade de Jem rilsdalerna tillika med omfoftnaderna. Då parterna uppträdde för domftofen fick den rike krångelmakaren till fin stora öfwerraskning och innerliga förargelje fe sin mots part framträda och ijäga: 7Som min fordran och rättegungskostnader äro genom Häradshöfding Stuart mig e satte, nedlägger jag min tas lan.7 Hela den herrliga, långa, präktiga pros cessen, som kunnat fortfara i flera år och uns der tiden kunnat utarma den fattiga motparten, war ohjelpligen slut. Der fanns ingen att pros cessa med; det war omöjligt att få gräla mera om den saken. Dessa twå händelser ur en Swensk advokats mångåriga lefnad teckna honom tillräckligt fom ett barn till hjertat, samwetsöm, redlig, omutz lig; men äfwen fallen för stämt och löje; ett letjullt finne, fom dot aldrig afwek från det rättas wäg. Han sofwer nu i ro på Linköpings kyrkogård — hans graf prydes ej af något minnesmarke; men många meta hwar graftullen är — och ingen fer den utan att säga: Der ligger den gamle Stuart; han war en ärans man. Wål oss alla, om wi efter eu lång lefnad oå till hoila med ett sådant wittnesbörd!