Helsingborgs-Posten – 22 augusti 1864, sida 3

tillgripa de yttersta medel som stodo till buds, ehuru han ej wille försumma något, fom möj: ligen funde föra till tjufwens uppläckande. Då alla gåsterna intagit fina plarserzwid frufoftbors det, lät jag mina blickar ofwerfara heta fålls skapet och fann att alla personerna woro iill städes som aftonen förut spisat afton derstädes. Jag kunde ej upptäcka någon fom förekom mig miftänfr, eller någon förbrytarefyfivgnomi ibland dem. ÄAndiligen bad jag sällskapet att för någ: ra ögonblick skänka mig fin uppmärksamhet, och då allmän tystnad inträdt, berättade, jag allt hwad fom händt. Jag talade om brefwet ifrån Newyork; om den förlust fom m:t Lutton lidit; om de bära unga måännens bestjälande och flurigen om köpmannens från Neworleans stora förlust. Jag såg härwid ingen förlägen min. Jag fade dem att jag ej misstänkte nå: gon, men att jag hoppades att under warande omständigheter eu hwar underkastade fig en vis sitation på fina rum. Wid dessa ord sprang en ung man upp och fade: ÅJa, jag till oh med fordrar att mina saker undersöfas och jag år öfwertygad om att alla tänka så. Oh sedan uppmanade han alla att stiga upp ifall de woro af samma tanfar. Jnom ett ögonblick woro alla på benen. Efter frukosten urwaldes en fomite och jag begaf mig med de walda att unverföfa puset. Wi undersökte först personerna sjelfwa och sedan deras koffertar och natisäckar. Men ingenting af vet stulna godset fanns. Mit es get folf ställdes wid dörrarna, på det ingen skulle flippa ut; på detta fårt wiss:e wiarthu: fer blef grundligen genomsökt. Jag kunde för det närwarande ej göra mer. Köpmannen från New-Orleans, fom hette Laz