Helsingborgs-Posten – 22 augusti 1864, sida 3

arbete. Amu en half timma förflöt och jag började tröttun på min wait, då jag hörde en rörelse som om man öppnade en dörr, och nägra minuter derefter fåg jag en möck gestalt fmyga fram i fortidoten. Det war en inmal, liten berson i qwinnodrägt. Jag ansirängde mina ögon och slutligen lyckades det mig all upptäcfa att det war — Klara. Jag tänkte art hon skulle hemta något för fin fars räfning. Men nej; hoa gick taft på den resandes dörr, lade örat till nyckelhäålet oh återwände sedan, efter en minuts förlopp, fom hon lommit. Jag började blifwa nyfifen. Hwad kunde den uns ga flickan witja wid den tiden på dygnet? Men lag bade ej tid att tänka derpå, ty ftract ders på hörde jag åter en dörr sakta öppnas och några sekrnder derefter wisade fig en annan gestalt. Den war stor och mörk och rörde fig med katilika, ljadlösa steg; af en swag ljus strule, som utgick från honom, kunde jag sluta till att han war försedd med blindlpkta. Hwem kunde det wara? Säkert icke doktor Adams, ty han hade gått fin wåra i skymningen. Men jag hade nog att göra med ait iakttaga personens rörelse. Han — jag hade fetr få myckett att det war en karl — lutade fig ned till nyctels hålet och Hade nat öppnat lafet. Han träddia i tummet, der mina nya gäster sofwo, utan att hittils hafwa gifwit ett ljud ifrån fig, få widt jag funde böra. Jag beslöt att wäns ta tills han fom tillbaka och då gå Honom till mötes.