Helsingborgs-Posten – 22 augusti 1864, sida 2

Det hemlighetsfulla hotellet. Sör nägra afmar sedan sutto wid fpijelbrafan och hade få fullkomligt ultömt det stäende samtalsämnet, de fwåra tirterna, att ingen: ting mer war alt derom säga. Samtalet wän de fig då på rättegångsfafer, af hwilka några märkwärdiga just då blifwit handlagda. DÅ talet år om stölder, fade em aj de nårs warande, så kommer jag ihåg et mårbvåre digt fall, fem egt rum i mint eget hus. Om det intresserar er, få will jag berånta det. Den talandes namn war Barton — Onkel Sim, som wi wanligen kallade honom, emedan hans dopnamn war Simeon. Han war res dan kommen något till ären och hade under Den största delen af sitt lif hållit hotel. Wi woro begårlige att höra hans historia och han berältade den fom följer: För ungefår tjugo år sedan höll jag hotell och wärdshus i en af de westta ftåderna i dens na stat. Platsen war god, iy antalet af res sande war betydligt och ct stort antal stamgäster besöfte mitt hus. Det war den 1 Juli ISF, då på aftonen ett prälligt ekipage höll utanför hotellet. Sedan kusken stigit ned af kusksatet, bod han er af uppassarne att fom ma och bjelpa honom. Wagnen öppnades och en ung flicka — ett aldra käraste barn på 15 år — sprang först ut. Sedan stack han in armarne och uldeog, med tillhjelp af min port waftare, den sjukligaste resande, fom jag når gonsin fett. Han war storwert. men nedlutad och tycktes mer wara ett lefwande skelett än en menniska af kött och blod. Man kunde tydligt je fnoterna genom den pergamentlifa Huden och jag tydte mig höra benstallningen slamra under det wi hjelpte honom ur wagnen. En torr,