Swarjehanda — Widskepelse i Berlin. Förr fanns det i Berlin en beryttad spåman mid namn Sohn, fom genom fina spådomar profeterat sig till ett par hus. Han dog utan att funna förutfäga sin egen dödsstund, och har nu fått on efterträdare i en qwinna, fom efter all sannolithet kommer att blifwa lika rik som fin aflidne embetsbroder, fy — man skulle knappt hålla sadant troligt i denna intelligensens och pictismens stad — berlinarnes tillopp till henne är nåstan förs re än hos Sohn. Denna qwinna spär af Ywiton i ett ägg, fom de nysikna sjelfwa måste föra med fig. Hur stark freqvensen yos denna spåqvinna är, fan slatas deraf, att en igranns ffapet befintlig ägghandel hwarje wecka affitter omkring ett par skock äga till anständigt klädda herrar och damer a en half:silfwergroschen ftycket. Tch huru många äro ej lättrogna urfikna som föra det nödwändiga ägget med fig bhemifrån? Hwad profetissan företager fig med gu lan of ägget hafwa grannarne ej kunnat utfors ita, få mycket weta de dock, att profctissan bwarje wecka låter baka prättiga kakor åt fig. Afwen pästå de att, utom äggsgulan, likaledes minst ett fyragroschenstycke lemnas af en hwar, fom låter förutsäga fig jitt öde, ofta mer, när ägghwitan wisar fig rätt gynnsam. Um en nyligen företagen afrättning i Berlin of ett par delinqventer berättar ett ögonwittne. Jag såg att de bäda qwinnorna fom åtföljde delingvens terna, doppade fina näsdukar i blodet, men förs wånades ännn mer, då jag fåg ffarprättaredrängarne doppa ide en, utan flera nåsdukar i dloz bet, och på min efterfrågan meddelades mig, att de sedan följa dessa näsdutar till twå thaler stycket. Den widskepelsen är nemligen un rå dande att sådana i blod doppa de näsdular Hrinz ga lyda med fig. — Joha Gordon och hans gossar. J Bansschire, nära Twiff, dog för några år sedan en man mid namn John Gordon, fom pastods wara öfwer 132 är gammal. De flesta resande som besölte denna tratt wille gerna fe den märts wårdige mannen, och i hans stuga saknades fällan främlingar En ung engelsman, fom en fom nar färdades denna wäg begaf fig äfwenledes ill John Gordons stuga, utanför hwars dörr )an fann en wördsnadsward man, sysseljatt att ticka på en strumpa. Så, min gamle wän, ade han, fan ni wertligen wid er höga ålder e att sticka? 130 år är werlligen en sällsynt ilder 2 A0 skäms! Ni söfer wäl min farfar; jag iv bara sjuttiotre år. Han är derute i tävban. Då framlingen inträdde i täppan, mötte jan der en man, hwars jilfwerhwita lockar och ildriga utfeende wisade att han för länge sedan öfwerstridit lifwets middagshöjd. Den frän nande antog genaft att detta war John Gordon ch tilltalade honom sålunda: Ni fer owman igt rask ut, för er ålder, täre män! jag förs todar att ert länga lif Haft många skiften melan godt och ondt AÄAG! det är min far ni vill tala wid, förstår jag; han är derute på