Helsingborgs-Posten – 19 augusti 1864, sida 3

pånoss. Se, nu skickar hon en herre Hit, fom skall wisa bort oss. Och i fjelfwa werket fär en adjutant, fom talat med kejsarinnan med hatten i handen, plötsligt fin hast wånda vh språngde bort mot de objudna gåsterna. Ca gelsmannen funderade på, huru han på båsta sau skulle funna anträda återtåget, då Frans: mannen sade förbindligt: Kejsarinnan onskar, att den unga engelska damen på porF?Röu målie rida bredwid henne, så att Hon fan fe jagten båttre. Ponyn satte fig i rörelse med en snabbhet, fom wittnade om ryttarinnans old: lighet an snart få njuta af den stora äran att wara nåra kejfatinnan. Min brorsdotter, säger engelsmannen, bade dittils warit en god orleanist, men från den stunden har hon watit en afgjord bonapariist, och jag twiflar på, att ens Kinglakes berömda fjortonde fas pitel (i Srimkrigets hiftoria) skulle funna in: gifwa Henne någon owilja mor den ryslige des cembermanuen, hwars gemål warit få wånlig och förekommande mot henne, ehuru hon ej fände honom det ringaste. Jagttåyet gick inåt stogen, och re fom ölefwo awar, kunde blott ace nom att lyssna till hornsignalerna mårfa den viftz ning det tagit. Efter nåra twå timmar war bjorten nypspårad; den sprang då ut i Difen. På otroligt fott tid samlades alla jägarna wid flodstrandeu och uppmuntrade hundarna genom fina rop. J detta ögonblick anlände en wagn med spann, hwari den kejlerlige prinsen fatt jemte twenne damer. Den huriIige gossen får ut som helsan sielf med sina röda finder och silt lockiga hår, men hans jagtdrägt giorde hos nom lif generall Tom Thumb. En liten pony stod i beredskap för honom och han swångde fig raskt upp på den och red tilljfin mor. Sces nen blef nu liiflig. Hjorten samm i i floden,