bästar med gröna guldbroderade schabraker. På fem eler fer af hastarna funnos damfads lar. En lång paus uppstod, och den afbröts blott då och då af en ridande gåls anfomst. Urndiligen förkunnade högljudda pisksmallar och bjellerklang, att det kejjerliga tåget från slottet war i annalkande. Precis tt. ett anlände tiv öppna jaq wagnar, alla förfvånda med fer här star, i spetsen för hwilka öfwerjäg måstaren red till samiingsplatsen. I hwarje wagn futs to toli perfoner, tre och tre i rad, od twå pic queurer följde hwarje sådant äkdon. Håltar: na woro alla höga kastanjebruna percberoasfton, wackra, starka och utmärkt snabba djur. De bade långa manar, och på deras små wackra hufwuden sutto många bjellror. Postiljenerna och piqueuterna hade alla runda, glansande hattar, pudradt hår, hårdiskor o b livte i grönt och guld. Kejsaren war icke med på jagten, emedan han måste bewista ett statsråd. Jden första waqnen suno kejsarinnan och prinsessan Anna Murat iden ofwannämnda drägten. De stego till häst, men flera af de öfriga damers na och äfwen flera herrar stannade qmar iwags narna för art följa jagten äkande. Ohverjägs måltaren underrältade kejsarinnan om, art twå hjortar woro inhägnade och utbad fig hennes befallningar rörande jagtens tikining. Nuuppz bröt heta jagtsällskapet, wagnar oh ryttare, ofsi cerare i de afrifanska jägarnas uniform, ganska många gensdarmer och en hel swårm ridfuefs tar och piqueurer. På nåfta samlingsplats bildade fig en Half: krets, hwars medelpunkt kejsarinnan war, och Hundarna blefwo förda på spåret. Nu inträffade det oangenäma ögonblicket för wår engelås man. Hans brorsdotter hwiskade ängeligt till honom : Jag år fåfer på, att kejsarinnan fer