Helsingborgs-Posten – 15 augusti 1864, sida 2

twären, Den understa halfrörren stängdes med en trok och den öfwersta med ett trädlås; den förde in i förstugan, fom tillika war föf, emedan det inneholl skorsten och bafugn, gryta och watten ämbar. Tiell höger derifrän läg en skrubb, fom war delad mellan grisen och torfförrådet; till wenster låg stugrummet, fom knappast war så stort aft det kunde rymma boet, hwilket bestod af en hönsbur, en trästol, ettäbord, emhäugare, en kladeskista en fång och en jernkakelugu. Här bodde unge Jens Jensen. Unge Jens Jensen bade en gång i fina das gat warit den yngite af twå andra Jens Jensenar. Nu war han den äldste torpare i hela socknen, men behöll likwäl namnet den unge. Jland kallade man honom också Store Jengd. För detta namn hade han dot hwarken fina anlag eller bedrifter, endast fina dugtiga lemmar att tacka. Fastän hans rvgg war böjd af årens tyngd, höll har Ännu fina tre alnar, och hans ficfade blå yllemössa fom aldrig togs af hwarfen inne eller ute sträckte stolt fin topp upp öfs wer alla andra mössot i socknen. Han bar alltid en hwit långtröja af wadmat och en fids wåst af bredrandigt ylle, begge med stora teuns knappar, skinnknabyror, hwitra ullestrumpor och ett par trädskor så stora som swinhoar. Hans panna mar låg och ögonen fmå, de hade ins gen bestämd färg och fågo aldrig åt något wisst håll. Hand mun war otroligt ftor och hans käkar betydligt bredare än hand tinningar. Un der hakan hade han ett tunnt, stripigt skäag, fom ännu bewarat sin ursprungliga, rödgula färg, medan det långa, lockiga, håret, som hängde nedåt hans nade, längesedan hade blifwit gräs bwitt med en och annan röd skiftning. Hurn gammal han war, wisste ingen riktigt säkert,