Helsingborgs-Posten – 15 augusti 1864, sida 2

Unge Sens Jenssen. En pennteckning efter naturen. af Erit Bögh. Längt ute på Seeland ligger någonstädes en liten slätt emellan nägra kullar, och på den slatten ligga ett halft tjog nätta, wånliga hus, hwart och ett med sin trådgärdstäppa od sin lilla jordlott, och allesammans bebodda af wåls mående torparefamiljer. För tjugo, tretti år sedan fanns hår endast en ftråda ouppodlad skogsmark, på hwilken es garne aj de tio gårdarna i grannbyn gemens samt betade fina ungnöt, och då fanns bara en enda foja på hela slätten. Det war en pudel ryggig hydda, fom hade smetade lerwäggar, uns dantagandes i wåta wintrar, ty då skoljdes de understa wäggarne bort af regnet, och i deras ställe lades der en stor gödfelbög, ifrån mars fen ända upp till takåsen — vdet war likare än både ler och ften, för der gid inte kylan is genom inte fade mannen. Taket med den brus na ryggåsen hade ursprungligen warit af halm, men nu war det läckt med ett lag mossa, få tjockt att det bildade backar och dalgångar, och bår och der hade blifwit jordmån för frodigt arås. Det fanus bara ett fönster på hela hufet, och det war fastspikadt för att ide wärmen skulle gå utoch innehöll för resten nioo genom skinliga rutor, innefattade i bly — nej, det år sfannt, det innehöll endast åtta, ip den nionde bade få längt man kunde minnas tillbafa was vit uflagen och hålet tillstoppadt med gamla trafor. Dörren war skuren i twå delar på