Helsingborgs-Posten – 12 augusti 1864, sida 2

hjerta och ni älskar mig icke, ty ni skickade mig i går emot en nästau säker död, endast för er få fångad skull. J dag har ni gift er med mig, jag wet ide dwarför, för det att någon annan icke skulle blifwa min hustru, eller för att få behålla er farbroders förmögenhet. Hwad mig angår, Onesta, få älskar jag er; ec skönhet be: hertskac mig helt och hållet. Försök att förstä mig rått: Jag har nat blifwit er älskare, och om jag afstår derifrån, är Gud ett wittne till att jag gör det största offer fom en swag menniska såsom jag fan göra. Nåwäl! I går afton oh i dag på morgonen har jag begått twenne brott, fom till den grad betunga mitt janvete, Onesta, att jag will försona dem med Detia offer. Gör nu eu bön och befall er själ, i Guds hand, om ni tror på er själ oh på Gud ty ni måste dö! Luca Dolci fullbordade sin mening med en ålbörd, som tillfännagaf ett förfärligt beslut. Markisinnan drog fin hand häftigt id baka, sprang upp och stallde fig midt i rummiti: — Om detta är något låttfinnigt fåmt, fade hon, så gör ni bäst uti alt ide förlänga vet, mesfer! Lucaj hade stigit upp; han uppslet slöjferna på sin lifrock och framdrog ur barmen radbans Det med stälspetsarne; fe Hår, fade han, en res lif jag har tagit från don Joses lif. Arma hierta, han wanärade fig och dog för mig! Wid denna relik swår jag, att ni inom tio mis nuter skall dö ! — Hwilfen feg usling ni år, om ni ens tåns fer på att begå ett sådant brott, fade marfis sinnan. — Jag år sädan fom ni bar gjort mig, swarade Dolci, under det han med raseri frås made radbandet i fin hand; sådan fom ni har giort mig; jag år modig endast då det är frå