Helsingborgs-Posten – 12 augusti 1864, sida 2

ide fe fig för, finnes otrohet od glömska! men dessa amazonet, de föruwifärta allu! Jcke desto mindre har ni icke förutsen hwad som nu skall ste, min kusin! — Allt detta betyder utan twifwel, afbröt marfisinnan, orolig men alltid lifa yögragen, att ni har fattat smak för dessa kreatur och att en hederlig qwiana ide Har något deltagande för er. — En hederlig qwinna! ni fade det, fwarade Luca, hwars röt fmaningom blef allt mer hånande och klangfull, ut år en hederlig qwins nal Ja, ni har werkligen ingen enda älskare ... Den stackars Giulia Contarini, hon has de en, hon; Dolfina har hundrade: också äro de inga hederliga qwinnor ... Men de äro qwinnor, förstår ni, qwinuor, och ni, ni är icke qwinna! — Ar ni tokig, Luca? fade markisinnan bes stört. — Ni är, fortfor Luca med ett wildt raseri, ni år den fördömligaste warelse fom finnes! Fåfängans demon har knådat ert hjerta mean fina händer och utan nvifwel finnes äfwen hos er, någon lastbar nyfikenhet, fom jag ide wår gar nämna! Mi har aldrig älskat, men ni år likwäl lika olasserad fom jag. Alla qwinnor af summma flag fom ni, äro lösakiiga i fin fjäl. O! då Gud gifwer en få himmelsk kropp fom et till boning åt en sådan infarnalisk fjäl, wore det bättre att hela sitt lif förtwina i inqwisitionens mörkaste fängelser. än att en gång möta er på sin steg . . . . Tok, kusin, iyst! ropa ide, jag har ännu något att fåga er. Med twå ord, ni år en fofett, en kokett utan blygfel, en af de qwinnor, som icke tyder om att hafwa älskare, men fom tyder om att bes röfwa andra qwinnor deras. MNi har intet