Helsingborgs-Posten – 8 augusti 1864, sida 2

XI. Bröllopsnatten. Sedan Luca Dolci lemnat detta olydans Näls le, begaf han fig till fit palats med kappan uppdragen öfwer ansigtet, hwarwid han tog wågen genom de mest besöfta gatorna, få att hela wertden kunde fe, eller snarare ana, att det war han. Jnom en timma miste alla qwinnor i Venedig detta och berättade hwar och en på fit särt huru de båda unga månnens möte hade aflupit. Således hade markisinnan samma morgon tjugo historier i stället för en om duellen, hwilket war just hwad Luca öns skade. Aj de damer, med hwilta signora Giustiniani umgicks mer eller mindre föriroligt, utz gåfwo några Michael Gritti och andra Luca Dolci för hennes älskare; oh emet an det åns nu kunde wara mwifwel underkastadt, hwilken af dem fom dukat under, iy få olika wore bes rättelserna, skulle ingen af dessa damer hafwa welar beröfwa markisinnan den sinnesrörelse, fom denna owisshet naturligtwis målte förorsaka henne. Luca, fom nu war få nåra fitt mål, fördubb: lade fina försigtighetsmått; han wille ide i deta fifta ögonblick öfwerlemna något ät slumpen. Då han ansåg att markisinnan borde wara ett trof för en färfärlig ångest, anderrättode han henne genom en biljett, av ingen säkezhet mer fans för honom i Venedig och att ban ämnade afresa om en timma. — Jag fruktar, tillade han, jag fruktar i sanning, att ni hos mig har nedrifwit mer än ni uppbyggt. Derföre säger jag er farwål. Först hade jag ämnat att i afion gifta mig med er i ert kapell — och att ide resa förrån i morgon; men ni fins