Helsingborgs-Posten – 8 augusti 1864, sida 2

kroppen i mameln, bar den till grafwen och kastade jord öfwer den. Men då dessa åle skade qwarlefwor fullkomligt förswunno för Hans blickar, sweko krafterna honom; ipaden föll ur hang band, han kastade fig ned bredwid graf wen ochj stora tårar föllo en i fender ned på hans bruna och håriga händer. Luca Dolci hade emetlertid gjort don Jose samma ijenst; då han begrof denna unga och sköna kropp, hwilken endast lefwat för art älska honom, blefwo yans ögon torra; endast hans skälfwarde hånder förrädde hans inre rörelse. — Men då han igenfyllt grafwen och såg fur waljer Vespasiano fitta förtwiflad och frafts lös, liksom ett barn, fom undergåt en föröds mjufande aga, funde han ide motstå anblicken af denna swaghet hos en mun, fom war hår dad mot alla fmärtor. Han fånde silt hjerta sammmanpressas af qwäfwande famwetsagg och hang ögon fördunklades ar en fuktig dims ma. Han upptog hastigt spaden, fom fallit ur kawaljerens händer ech lade sjelf den sista mullen öfver Pen ätle Gritlis kropp. — Tad, min herre, tad, fade Vespasiano, i de: han skakade på hufwudet. — 3 afton — klockan nio, fawaljer, år det ide få? frägade Dolci, i det han åter tog på fig roden med någo: beswär för siti särs skull. — Klockan nio, min herre. Jag helsar er. Wi) dessa vro lemnade Luca Dolci träds gården. Då Vespasiano blef ensam, lade han fig på Michaels graf, omfamnade den wildt och fnyfs lade få wåldsamt att hans bröst tycdies wilja sprängas. — ——