Onesta. En Venetiansk berättelse af Octave Fenillet. (Öfwers. från franskan) X. De blommor fom wäxte i Bespasianos trädgård. (Foris. fr. n:o 89). — Behagar Ers Nåd wånta ett ögonblick, fade han oc ingick i buset, hwarifrån han snart fom tillbaka med åtskilliga itrådgärdswerktyg, hywilka den förre egaren sannolikt awarglömt. — Pespasiano tog en spade och lemnade en åt Dolci, bwarefter de började gräfwa hwar fin graf midt i rädgården. Efter några minuter afbröt Vespasiano fit arbete och sade i der han närmade fig Luca: Ni sörlorar för mycket blod, messet; med er tillälelse stall jag ombindaförs bandet, men lät mig förft lägga på säret någe ra blad af den hår wäxten, hwars egenskaper jag personligen warit i tillfalle att wärdera. — Och kawaljeren plockade några blad af wårien och förband Lucas får med en faderlig omsorg. — Derefter återtog han spaden och fortiane att gräfwa. — Efter en timmas arbete woro de båda grafwarne färdiga. Vecpasiano bdurts tog manteln, fom ban faslat öfwer Gritus an: sigte; han betraktade en stund, allwarlig och butter, fin wäns ansiqie, fattade Michaels ids falla hand och trydie den för sista gängen. Sedan fwepte han med ett slags orolig brådrfra