Helsingborgs-Posten – 5 augusti 1864, sida 2

aft. — Hon fattade ett hastigt beslut. uppsteg före dagbräckningen och skyndade tiil palatset Contarini. Hon begärde an få tala med Gi: ulia och berattade helt okonstladt för siu lilla rival allt hwad hon hade på hjersat. Ehuru Giulia blef förwånad vd förlägen öfwer detta salljamma föriroende, lofwade han henne likwål, att ränfärdiga henne i fin makes ögon. Derefter bad hon henne sitta bredwid sin säng och frägade henne hwad som tilldragit sig emellan kawaljererna, sedan hon aflägsnat fig. Så jnart hon fick weta att duellen skulle ega rum wid jolens uppgäng. klädde hon sig skyndjamt. Dolfina hjelpte henne, likjom hade hon warit hennes piga. — Ack min dam, sade hon, min lilla, kära dam! hvad ni är god! Gud har skavat er för hvarandra! Jag fall ålffr er mydet, långt botta från er, jag! . . . Men ni lofmar mig ju, att han skall förläta mig? ... Om ni will wisa mig en stor ynnest, så kom någon gång, i förbigående, med honom in i min irdgård och plocka en ftor bukett af mina blommor. Siacfars liten! hon darrar! .. Nu befwa wi ide mer ån en timma på of! .. Hwad hun år smal, min Gud! .. Men, min dyra, war lugn, intet ondt skall hända honom. Slutligen begäfwo, de sig båda på wägen. Dolsina ermrade fig den beskrifnmg på möress plaisen, fom Bespasiano gifwit don Jose. Ses dan de igenkänt huset, ingingo de i trädgården och det war wid detia tillfälle fom don Jose borde bullret och undersöfte häcken, åtföljd af tawaljeren. Då han warseblef Giulia, fade han med ett ironiskt småleende: — Ser Luca och jag åro alltför artiga att ide lemna plats åt dessa damer, och emedan