Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1864, sida 3

waljeren ett tecken till don Jose, att Han borde swara. — Efter ett ögonblicks iwekan sade hers ligen: — Der fins inqen menniska, sade han; jag har bedt kuwaljeren om ursakt. OM han ställde fig ånyo midtemot Vespasiano. — Jag ber oa förlåtelse, mina herrar, fade Michael Grttli, men jag tror ait fer Luca wil, le fråga mig om någor. — Nej, min herre, utropade Dolci, nej, min herre, jag will ide weta något. På samma gäng gick han Gritti til mötes, uns der det don Jose, hwilken erinrade fig Lucac räd, ursinnigt rusade emot Vespasiano. Den starke kawaljeren emottog honom, orubblig fom en klippa, och parerade med kraftig hand hans haftiga utfall. Kawaljerens wanliga saktik bestod i att uttrötta sina motståndare, ty han taffade sällan någon, fom i styrka funde mäta fig med honom. Då han nttröttaf fin man, började han först ripostera på allwar, säwida ban icke redan i början fått någon skråma; då förlorade han tålamodet, ty, emedan han ide war rik, hatade han ingenting få mycket fom att få ett Hål på sin skiorta för en dumhets ull. Michael Gritii följde en helt annan method med Dolci. Han började genast anfåtra los nom med en forfärlig häftighet od wid tredje ulfallet fårade han honom i axeln, men få lin drigt at striden ide afbrö.s. Jcke desto mins dre wisade fig på Dolcis skjorta en skarlatanstör fläck, fom olef allt större och förre. DÅ bör fade Michael att lånafamt ritirero, förföljd aj Luca, hwilken blifwit förbittrad af siti får Der skulle hafwa warit swårt att igenkänna det bleka barn, fom ett ögonblick förut tycktee fnappt funna halla fig upprätt i dena unge