Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1864, sida 3

— Howad år det, mina herrar? fade Jose; år det ett bedrägeri? Nägon rör sig bakom tråden. — För fan! min herre, swarade Vespasiano lifligF; Har jag ide sagt att wi hår åro hos mig? — Hos er, det må wara, fwarade herrigen ; men lika safert är art någon fins bakom häcfen, det hörde fer Michael lika wål fom jag, ty jag såg honom spritta till, — Wesvposiano, gå med den herren och fe ef ter hwad det fan wara, fade Michael Gritti. — Det will jag gerna, fade fawaljeren; men denna misstanke kommer att utgöra en särskili affär emellan siguor di Frias od mig. Vespasiano fördjupdae fig i smaskogen, åt följp af don Jose. Luca Dolci, fom nu blef ensam med Dei chael Grini, bortwände hufwudet med en rös relse af otålighet och började afhugga trådgres narne med fin wärja. — Jag hoppas, messer Luca, fade Michael till honom, att ni handterac wårjan lita wäl som hon pistolen. — Hon? uppretade Dolci förwånad. — Fag talar om en stor, skön qwinna, fade Michael, som wille mörda mig en afton i ett gatbörn. Alltmer förwånad närmade Luca sig Michael i den tydliga afsigten att fråga honom, då ent oredigt sorl af lifligt oh med läg röst uttalade ord bakom häcken, hejdade honom. De båda unga männen lyssnade oroligt. DÅ bwiffnins garne fottsaues togo de ett feg fram för at få weta orsaken dertill, men i samma ögonblick framkommo Vespasiano och don Jose. Bäda woro bleka och synbatt upprörda. Då Gritti kastade en frågande blid på Honom, gjorde fas