Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1864, sida 2

frid, att jag erkänner mig hafwa haft orätt, så erkänner jag det och förklarar att ni har fullfomlig ränighet at döda mig, — om ni fan förstås. Wit dessa ord drog don Jose fig några feg tillbaka och eu blirt af wrede glänste i hang ögon. Luca gaf ide akt derpå utan fortfor. — Ar det något annat ni will; messer, få tala! — Ni erkänner således, swarade Michael Gritti, att ni utlagt en nedrig snara för den ädlaste flickan i Venedig? — Må wara, jag erfänner det. Hwad mer? — Tror ni att werlden efter wår duell, uts gången må blifwa hurudan fom helst, skall anse er rentwagen från den wanära, fom ni sjelf erkänner? DNei, sade Luca. — Mcesser, sade Michael Gritti med wärs dighet, om jag hade en bror, fom under ett ans fall af galenskap begått der brott fom betungar ert fomsvete, och fom erkände det såsom ni nu gör, få skulle jag för wår samiljs heders skull gifva honom det rådet, att offentligen afbedja sin offentliga förolämpning, att sedan lemna Venedig och söka döden på ett slagfält. Jag skulle råda honom till detta vocd ide att blotts ställa fig för Guds dom. — Har ni talar ut, messer? frågade Dolci. — Jag tiillägger, fade Michael, att ni bes dömer mig orätt, om ni tror att fruktan ingifwit mig detta räd. — Jag bedömer er ide orätt och jag finner ert råd wara godt. Men hör hwad jag säger, messer, tillade den unge mannen, i det han slet spännena från fin lifrock: jag år född nus der en olvycklig stjerna, och om jag ide hade tillfogat er en dödlig skymf, få skulle jag nu