Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1864, sida 2

komma, icke wäcka någon uppmärksamhet bland grannarune. — Det år godt, fade den unge hertigen; fer Luca är nöjd med denna plats. — J få fall återtog Vespasiano, tror jag att wi haswa ingen tid at förlora. Med dessa ord hängde kawaljeren på en gren fin hart, hwilken han dittills hållit ibhans den. — Git ord, Vespasiano, fade plötsligt Mir chaet Grini. i det han afbröt fin wäns förbes redelser och drog bonom bort några steg från de båda motståndarne. — Fråga dem, tillade han med låg röst, om de åro berägna att ers känna fin oränwisa. Om Pespasianos hus störtat tillsammans öfwer honom i de tre adelsmännens äfyn, skulle han ide hafwa blifwit mer bestört än af deta förflag. — Fråga dem — om hvad? fade han, bes traktande Gritti med ea blid, full af ängest oh oro. — Om de äro benägna att erkänna fig hafs wa haft orätt. — Gä, Vespasiano, jag wet hwad jag gör. Kawljeren twekade icke längre och gick fram till don Jose; men han kände att, en län rods nad uppsteg i hang ansigte, då han för den unge hertigen Upprepade Grittis ord. Don Jofe blef nästan lika förwånad fom Bespafiar no sjelf öfwet detta förlikningsförsok; men han framställde likwäl för Dolci det förslag fom man gjort, Luca tänkte efter est ögonblick, sedan fade han, i i det han höjde fin röst: D Mesfer Michael, alla dessa ceremonier äro öfwerflödiga; jag tycker dessutom icke om att stå stilla så länge så tidigt på morgonen. Men om det år nödwändigt för er famwetss