Helsingborgs-Posten – 29 juli 1864, sida 3

— Jag förstär få mycket att det har waril gränslöst nedrigt. — Utan twifwel. Men jagifon ide få en tanke ur mint hufwud: atv denna unge man icke år answarig för sina handlingar. — Will ni föga an han år wansiannig? — Hör på kawaljer. Jag har ide mer ån en dödssiende, fom kunnat upp:anka denna are stywärda snara emot Giulia. Denne unqe man är ide min fiende. — Det är icke han Wer spasiano, fom skickade oss den der kulan härom aftonen. — Ni wet er hafwa en fiende, ädle Mi chal? — Ja, jag känner alt ett Har Hänger öfwer mig; men det är icke detta barns hat. Jag har groft förolämpat honom, mer ju mer jag tånfer derpå, ju mer känner jag medildand med honom. — Huru, för tusan? ni känner en person, fom fördrifwer fin tid med att aflossa mufföre skot på er ob fom finner på andra artigheter och ni låter honom åta sitt bröd i lugn? Ett ögonblicks tyfinad uppstod; uret i en når: belagen kyrka slog. — Hwad slår llockan, Vespasiano? frågade Michael. — Ser, ädle Michael. det är den öfwerens komna timman; dagen gryr. Gritti uppfteg och började gå med stora steg fram och tillbaka. — Det är möjligt, att de ide komma, mun fade han. — Hwarför, messer? Jag har hört sägas att fer Luca och hang mån id: funna föredräs för brist på mod. — Jag säger, att den te utge mur rige