Helsingborgs-Posten – 29 juli 1864, sida 3

min tanke ide år herre öfwer fly sjelf oc fina handlingar. — Ni tror då, Michael, art fer Luca år ett werftog för den sienoe, som ui fånner? — Jag tror dets få mycket snarare fom allt hwad jag wet om detta darn utwisar, att han är swag och passionerad anda till ofwerdrifft. — Men uu är der ljus dan oh ingen kommer — det smårtar mig, Bed) pasiano, att på fullt allwar frida mor denna Unge man. — Ni har wekligen orått, Mechael; der sins ingen ucfäft för h vad han gjort, wore han du besate uf den onoe. Men ywad jag icke kan förklara, år alt ni, då ni fänner en fiende, fom hatar ec ånda iill döden, hwilket dessutom Ve nes ar kulan, fom man förårade of, att utlås ter denna person lefwa. — Ni påmiuner ev tanske, Vespasiano ... Nu komma de icke, tror jag. Så mycken blygsel war förenad med den unge mannens wrede, ait Der ide staulle förwäna mig, vm ban utöfs wade råttwisa mot fig sjelf ... Ni båmmuer er kanske den der morgonen, då wi sågo fer Lusas gondol hastigt bestros med blommor af en hemlighetsjull hand? — Ah! utropade Vespasiano och härwid blinkade gan med ögonen, oppnade munnen oc lade peffingret på uafsan, för att gifwa sitt åra liqa, öppna ansg:e ett fl. 13t Ulseende, som Det möjligen kunde tillcqna fig. — Ahål der har ing det! Denna shand år .... Twenne flag vå dörren afbröto plötsligt Fas waljeren, — Michael Gritti rynkade ögonbrys nen och gick bort för att taga sin wårja, som han ställt i en wrå otb spånde den om lifwet, under Det Vespasiano fyndade art öppna. dörren. Luca Dolei och don Jose inträdde. (Forts).