Helsingborgs-Posten – 15 juli 1864, sida 3

ljus. Markisinnan lade boken på knäct oh böll wenstra handen under sitt hufwud famim uppkfnäprie sorglöst spännena; men hennes upp: mårkjamhet wacktes genast af de första orden, som hon läåste päden förita sidan. Der war en ajhandling vm öfwernalrurliga uppenbareljer oc syner på olika ställen. Genom en ofri willig rörelse upplyf:e Onesta hufwudet ov såg fig omkring i den stora, swagt upplysta salen, bwarejter hon log och började an blåddra isbor fen. Lucklig öfwer att hafwa funnit en förvös else, no stark art fånsfla hennes tankar, förs dinpade hon sig i denna lektyr od fattade fluts ligen intcesse för de dufta berantetjerna. Unas ber Det hon med uppmätksamhet följde de hems tighetsjulla och förfärliga detaljerna i en gam mal iysk legend, tyckte hon sin vlötsligt höra ett besynnerliq buller helt nåra fig; DÅ mista time mar, och då fjälen står under inflytande af af wissa intryck. hafwa alla ljud, fom miförs nimma, något öfwernaturligt i sig. Markts sinnan kastade med en wiss räddbåaga fina blicfar ät det håll hwarifran builret fommit, och såg Luca Dolci stå innanfor dörren och berafs tå benne. Hon upvgaf ett swagt anskri od uppsteg häftigt, hwarwid boken föll på golfwet. — Det år jag, kusin! fade Luca med en rött, hwars ffarva och iträfwa ljud ännu mer ökade den synwilla, fom fängslade marfisinnan wid en öfwernaturlig werld. Onesta swarade icke; bon war alldeles förstummad wid den omwäns tade uppenbarelsen af den unge mannen, Mvils fen hon lemnat ren och okånd åt werldens pass sioner, och fom werlden nu återgaf henne, bes lastad med en wällustig och blodig ryktbarbet. Luca Dolcis ffönhet hade ide lidit af hans os ordentliga hf; den hade endast förändrat fas raktär. Den ljufwa finheten i hans drag Has