Helsingborgs-Posten – 15 juli 1864, sida 3

— Ni har blifwit inbilsk, kusia! swarade marfisinnan och försökte utt skratta. — Min Gud, nej! swarade Dolci i det Han uppiog den gamla boken, på hwilken han bortse blåjt dammet, hwarefter han lade den tillbaka på bordet, Ctt ögonblicks tystnad uppstod, hwarunder Luca Dolci fatt med sänkt hufwud ooch blickade in i elden. Markisinnan lekte med filtwerfpåus nena på den gamla voken. i — Har ni nägonsin mälkt, madame, fade plötsligt Dotei i det han upplyfte hufwude, att händelserna äro mäftigare än menniskan. — Det befymrar mig föga, messer. — Man år mydet dåraklig, min kusin, då man såger: wid den eller den tiden skall jag göra det eller det. Man bör säga: Omftäns digberua skola göra det eller det med mig. Det år fäkrare. — Detta wisar, sade markisinnan, att en menniska endast år en meniska, och att omlån digheterna komma från Gu?. Det wisste jag. — M:t de fomma från Gud? — Utan twifwel. — Som ni behagar. — Ar det ide ett fis losofistt arbete som ni läser? Jesus! Det är utmårft! Jngen menniska finnes, fom ite år glad öfwer att hafva en gnida filosofi i fin gjerna. Filosofien, min kusin, år en saf fom, träffar mälet, liktom en pitolkula. Utan tvils wel kan ni skjuza med pistol madame? Forts.)