Helsingborgs-Posten – 11 juli 1864, sida 2

fisiuna Giustinianis hand; hon har bebot: detta palats ända sedan hennes onkels död. — Ah! man säger alt hon är mycket wacker, messer? — Utomordentlig:, swarade Michael. J detta ögonblick möttes de båda gondolerna. — Jag helsar er, mina herrar, sade Gritti, då båtarne lågo bredwid hwarandra. Luca och don Jose uppstego wacklande och helsade. — Kan man få weta från hwilfet förtjus sunde ställe ni kommer få tidigt, mesfer Luca? — Från Dolfina, swarade Luca, hwarest jag hoppades träffa er, mina herrar. — Wi, mina unga kawaljerer, komma från kyrkan, der wi hoppades träffa er. 0 —7 Jag går ide mer i kyrkan, messer Mi ael. 2 — Och jag går ide mer til Dolfina, meofer uca. — Jag önskar er lycka, mina herrear. — Guds död! wi hafwa lycka i allt, min herre, utropade Vespasiano; jag är glad öfwer att ni wet det och jag har den äran att önska er samma framgång. — Amen! swarade don Jose, då de båda gondolerna styrde hwar på fit HA in uti en sidokanal. VII. Det sista wilkoret. Antingen Luca Dolci bade fattat fmak för fit nya lefnadssätt eller Han drefs framåt af fin häftiga pasfion, men från denna natt följ: de han med ett slags raseri den bana fom mars kisinnan utstafat för honom. Efter förloppet af twenne månader fans ide något ertrawas gant spel, fom han ide spelat, ingen utswäfning i hwilken den allmänna opinionen ide namns