Helsingborgs-Posten – 11 juli 1864, sida 2

Onesta. En Venetiausk berättelse af Octave Fenillet. (Öfwers. från franskan.) VI. Festen hos Dolfina. (Fotts. fr. u:o 77). Luca och don Jose lågo bredwid hwarandra vå bottnen i båten, och med sina bleka, vlys färgade ansigten sägo de ut fom twenne lik, om ide tid efter annan några konwulsiwiska ryd: ningar skakat deras lemmar. Spåren efter omåttliga utswäfningar, fom röjdes i deras förändrade anletsdrag och ovrds nade drägter, utgjorde en smärtsam fontraft mot dessa swaga naturend fiua och förnäma ute sende. — Det är en sorglig anblick! sade Michael Gritti. Medan han ännu talade, stannade Lucas gondol utanför palatset Giustiniani, hwars mos riska fasad glänste i solens första strålar. Ett fönster öppnades hemlighetsfullt och en bukett föll ned för Dolcis fölter. Han upptog den, helsade med bufwudet och söll orörlig tillbaka på bottnen i båten. — Det regnar blommor denna morgon sade Vespasiano. Men hwad år det för en före dömd hand, som har nedkastat dessa? — Fördömd är råtta ordet, swarade Mir chael. Det år denna fördömda romerska masa