Helsingborgs-Posten – 6 maj 1864, sida 2

twåhundra riksdaler när han fick dig? Jnte det? Fo, det gjorde han, men tocket fan ju ins te betalas förstås. — Will du berätta mig något om mamma 2 Gamle Jens reste fig owilforligen upp i sängen af förwäning öfwec denna begäran. Det såg nästan ut som han trott att bon öns skade höra nägot ondt om modren, ty han fixas rade. — Salig Malena hade fina fel, fom wi als la; men inte skall jag wara den fom rotar upp gamla ledsamheter; låt de döda hwila i ro. — Anna infåg att widare frågor woro förs gäfwed, och teg derföre, men hon tänkte hela dagen på fin mor, och fafthafade fig med en förunderlig sjuklig halfftarighet wid hoppet att bennes syster Stina skulle funna gifwa henne tröstande upplysningar. Det war mycket ledsamt och otrefligt atr ensam wåga sig ut i skymningen; emellerlid fick hon lätt reda på posthuset, smög fig ffynde samt uppför den smala, branta trappan och stod snart lyckligt och wäl, men med flappande hjers ta, i den låga pigkammaren. Som Stina för ögonblicket war frånwarande, satte hon fig på en stol med endast trenne ben, hwilken stod stödd emot ett rödmåladt wäagskåp och ögon skinligen war oförmögen att flyttas; hon hade ej selat i tio minuter innan dörren tid rums met bredwid öppnades och stängdes samt den fom gick in till henne uppkastades på wid gaf: wel. Wid skenet från eldbrasan kunde hon se fis guren af en halfwuxen skolpojke, fom kastade ett par stöflar in till henne, i det han i en högljudd, kommenderande ton skrek: Jag uns danber mig sådana stöflar en annan gång