Helsingborgs-Posten – 6 maj 1864, sida 2

Anna. (Ofwerrfättning från Danskan.) Tredje Capitlet. (Forti. fr. n:o 50.) Anna begrep straxt hwem det war. ÅBorde jag kanste kyssa henne, tänkte hon men hon kunde ej rigtigt deremot tog hon den grivelis na wanten mellan begge fina händer och trydte ten wänligt. — Det är den märkwärdigaste historia jag i mina lefnads dagar hött, begynte Stina, i det hon satte ifrån fig korgen. Bara du nu inte ångrar dig med tiden, ja, jag säger du, ty efter wi äro köttsliga systrar, fan det wäl ej wara annat. — Nej nafurl igtwis; men wil du ej gå in, fåra Sma, och fitta litet; en kopp the skulle kanske smaka dig denna falla morgon. — Gud, nej, jag skall hem; frun år inte att leka med, må du tro, det är en faslig fons troll — Stina uttalade detta ord med ett wissts wälbehag — med allting. — Nå, gamle far min fon då riktigt säga att han sljutit payegojan, om du inte ledsnar på honom halfwägs. Det war wäl stränga, orimliga menniskor du war hos, kan jag tro. Huru det skorrade i hennes öron. huru det upprörde hennes innersta att höra sina älskade wälgörare få omtalad! — Adla, förträffliga, wälsignade menniskor. — Kors såger du det, swarade Stina förs undrad, i det hon åter tog sin korg på armen; då hade Christoffersen förstått orätt: han trodde du blifwit förskjuten af dem. Foörffjuren! En rysning genomfor Unna,