Helsingborgs-Posten – 4 maj 1864, sida 2

förmodligen polisransakning skulle komma att hällas om saken m. m., derwid Swarande biträdet, yttrar att dä händelsen förorsakade felfskockning och ryfte upystätt att mannen blifwit ihjälskrämd, få, war det tydligt, att raus safningen skulle galla undersokning huruwida ferhällandet war så, eller icke. Härefter foreträdde wittnen, och då jäf emot dem icke anfördes eller funde utletas, finge te aflägga sanningseden, hwarefter de warnade, wid särskilta förhör, berättade: 1:0) J. F. Netz ler, att wittnet ifragawarande för: middag anmodades besoka eu hes Kåranden doende pers jon. Wid anfomsten till Käranden faun mittnet en grofs lemmad bonde i en haljliggande ställuiug och i ett med: wetslost tillsånd hwila vå Kärandeus seffa. Wittuet faun bonden hafwa fätt slaganfall och fererdnade derpa de medel, wittnet ansag behoflige I afseende vå bontens till: staud och begaf fig derpå till njakhuset, for att tillsäga om ierdningsställande af vlats till bondens emottagande derstädes, hwarefter han äfwen detfom vd) wär ades, men afled lifwäl om aftonen. Under hela denna tid hade bon: den hwarken haft sans eller formäga, att tala. Wittnet hörde bendens Slagtiugar å Sjnkhaset omtala, att bous den förut haft slaganfall och att hang breder äfwen dött af flag, sittande på en Krog, med ett toddyglas framför Na. På Kårandens begäran tillfrågad, om wittnet hörde Christen Mattssons anhorige yttra owil ja met käranden, eller att de ansägo käranden hafwa warit wållande till Mattssous sjukdom, swarar wittuet, att under hela den tid wittnet warit tillstädes, fan wittnet ej minnas. att mitt: net hörde kärandens namn nämnas widzre ån att Mattss sous son omtalat, att innan fadren gick upp till Käranden, fade han till senen: Mvandra här på jorden såsom en rättstaffens man och wånde sonen fig till wittnet med uns vran hwad fadren dermed kunnat mena Wittnet hörde icke någon häntydning på att Mattssens anhörige misstärkte Käranden hafwa warit wallande till Mattsson sjukdom På fråga al kåranden om wittuet hört någon förbitt: ring met käranden i afseende på denna händelse, swarar wittnet nej. 20) Samuel Åberg: att wittnet en Lördags förs mitdag, efter hwad wittnet will minnas, sistlidne Päskaften, träffade karanden vå gatan, kommande från handlanden P. Garlssons, anhallande att wittnet Wille åtfölja upp vå kärandens rum, ter en bonde hastigt insjuknat. Wittnet som efterkom denna begåran fann en for, groflemmad man haljliggande vå färandens seffa i sanslöst tillständ och efter hwad wittnet tyctte uti slaganfall Wittnet biträdde käranden med att öppna wästen och berttaga halsdufen samt efterskickade några droppar, dem wittnet förjofte att få uti benden och fit wittnet meta att färanden retan ef terstickat läfare. (Efter en stund anfom äfwen dekter Negler, fom förestref äderlätning, men wittnet sem ansag sin närwaro der iske längre behöflia, aflagsnade fig. innan äderlatning werkställdes och tillrädde färanden, fom ätfefjde wittnet ned på gatan, att skaffa folf, tom kunde hära den sjnke till sjnshuset. Under hela Ten tid wittnet war till: städes, war bonden fanslög På fråga om wittuet hört förbittring mot färanden i affeende på denna händelse, säger wittuet att wittuet icke hört något dylift eller att bondens ärende till käåranden hade gemenskap med bondens affärer i banken, förr än wittnet läste detta uti Oresundsposten Swarandn biträdut hemssällde, baruwida wittnesförhö: ret bör fortsättas då tidningen Oresandaposten ide gjort någon hänsyftning vå att färanden skrämt ihjäl bonden. Käranden afstod från handlanden Lindmans hörande och fertsattes wittnesförhöret med 3:o) A. Hallberg: att wittnet wid ifrågawarande tillfälle uti ett enstilt ärende beföfte käranten, sem mid mwittnets anfomst uti färandens rum befanns iubegripen i ett samtal med en uti färandens seffa sittande bonde. Samtalet fördes lugut, utan hetta ej eller förnam wittnet sinnesrörelse å någondera sidau. Wittuet hörde icke heller, eller gaf aft uppå, hwarom samtalet handlade. Gfter någen stunds förtovv yttrade bonden: Will rädmannen ge mig ett glas watten och då fåranden genast kom dermed, bad han att käranden wille hälla det uti honom, emedan han trodde fig sjelf dertill wara oförmögen. Detta gjorde äfwen färanden. Wittnet tror att tet war wittnet som wäckte fråga om läfares tillkallande, derpå kåranden ges nast begaf fig bort, för att hämta läfaren. Under få randens fråmvarov fade bonden att han kände sig få illa: mående att han trodde det han skulle dö. Jcke annat ån wittuet fan minnas war wiitnet gången, mnan kåranden återfom. På färandens begäran tillsrågad. om wittnet någor: lunda funde uppgifwa tiden från wittnets anfomsi till tå: randen och till def bonden först kände fig illamäende, säger wittnet, att wittuet tyder det ungefärligen 8 eller I mi: uuter dertill ätgått. På widare fråga om wittnet hört någon förbittring emot färanden i afseende på kärandens förhållande mot benden, gifwer wittnet nekande swar. Swarande biträdet begår få anmärkt olifheten emellan wittuene Hallbergs och Westergrens berättelser i def ofte: eudet, att Westergren yttrat, det bonden tå ban blef sinf netföll på seffan tå Hallberg deremot sagt, att bonden fatt vå seffan förut, och fom wittuet Westergren un mar tillftäreg, blef han sörekallad famt, på fin förnt aflagde ed häröfwer hörd, förflarade, att benden, säsem wittnet Hallberg berättat, satt på sossan förut, men föll omkull på densamma då han fit slaganfallet. Wittneomål en uppläsne widfändes af wittnen. Hårefter afsade NidftufwuRätten följande Utslag: Det å swarandesidan begärda uvyskof kan ide skäligen förwågras, hwadan Ridflufwu-rätten urpskjnter målet till Lördagen den 23 i denna månad, klockan 10 förmiddagen, tå parterne böra wid laga päföljd tillstädeskomma, fwar 2AOh dd — — —