Helsingborgs-Posten – 4 maj 1864, sida 2

——— —— Jlttt-et:!:9 otttetgstfibe (t110tt TITS LLINA Men det är brädtom... brådtom. Listorna insamlas — tidningarne uppmana ... Matte Gud se till Danmarks nöd och än en gång för dess krigare göra ett underwert, så att den him lasända Dannebrogen, hwilken ännu stolt vas jar i winden, icke må nedsopas till jorden! Utdrag ai Domboken hållen wid Nr 151. Mädstufwurätten i Helsingborg nti Criminelle Ärenden för den 15 April 1864. (Forts. fr. f. nr.) J Jönköpingsbladet läses: Händeljen med den bonde, som träffades af slag wid underrättelsen att han slulle andra gången betala en stuld till Filialbanken F) gaf Öresundsposten, anledning till ett allwarligt tilltal åt bankens ombudsman Rådman IWWåhlin, för hans stränga sätt att gå till wäga, hwilfet isynnerhet är olämpligt mid de fall då banz kens moraliska rätt är få klen, fom i de Karlds sonska balansaffärerna. Härför har Hr W. anställt tryckfrihetsåtal mot Örefundsposten når got som tidningen troligen ej blir ledsen öfwer, då han derigenom får tillfälle att ännu när: mare i Karlssonska saken gå wederbörande på lifwet. Bohusläns Tidning strifwer: Öresunds-Posten, fom med stor frimodighet och utan konsiderationer fört allmäuhetens och det rättas talan i fråga om de smutsiga affär rer och winglerier, hwilka kommit i dagen fe dan kamreren wid Helsingborgs Filialbank rymt sin wäg med en högst ansenlig balans, har nu blifwit stämd för fina yttranden af ombudsmannen i banken rådmannen C. O. Wåhlin. Blekingsposten håller D.-P. räkning för, att den ej stonar ruttenheten inom fambhället. Man finner of de Här ofwan gjorda ntdragen, att rådman Wåhlins rylte sträckt fig ej allenast öfwer Ståne och Blekinge, utan till Småland, ja ända till Bohus län, och wi twifla ej på att hans ryktbarhet snart skall bli än större. Efter uppläsandet hwaraf Käranden anser just desse bedömanden, härledde af omtalade ars tiklarne, wisa Swarandens brottslighet oh fins ner hans straffbarhet hafwa blifwit större derigenom att sedan han, såsom def införda not utwisar, blifwit öfwertygad om att Kärandeus uppgifne behandlingssätt mot bonden befunnits ogrundadt, likwäl infört desse referater ur an: dra tidningar. Redaktören Borg hemställer, huruwida å Kärandens an: swarspastående mot Borg borde fästas afseende då det tri: der mot Tryckfrihetslagen och förefaller det Borg under: ligt, att Käranden har få liten kännedom om Tryckfr ihbetslagen, fom utttyckligen stadgar, att endast answarig uts gifware fan tillhallas att swara å det fom i def Tidning införes, men i egenskap af bitrade åt Cron anhåller Borg om uppffof, vå det att Cron måtte få tillfälle, att ffriftligen yttra fig öfwer de af Käranden nu ytterligare gjor: de påståenden, men detta uppskof bestrides af Käranden. då lagen foreskrifwer att i brottmål skall den tilltalade genast wara. Under fertsättande af fin uppskofsanhållan, begår Smwa: randebiträtet Råttens bejlut häröfwer, derwid Domstolen förklarade att förinnan yttrande hårofwer meddelades, wil: le Domstolen först inhämta, huruwida Käranden fortfor i sin begäran att få wittuen nu hörde; och som Kärvuden sådant yrkade, finge äderopade wittnen Herrar Doktoru och Niddaren I. F. Netzler, Kamreraren Magister S. ÅÄberg, Konsuln A. Hallberg och Handlanden A. Lindman företräda. Redaktören Borg anför, att vå Tryckfrihetsförordningen ickr medgifwer att augående rykten höra wittnen, hwilket med detta witnesförhör tyckes åsyftas, enär, enligt hwad upplyft blifwit, endast afhörde wittnet Westergren mid tills fället warit närwarande, då bestrider Swarande biträdet att wititnen höras i något annat afseende än hwad fom rörer Kärondens förhällande till Christen Mattsson när slaqanfallet skedde, hwilfet hår är sjelfwa hufwudfaktum. Käranden will gerna medgifwa Swaranden rättighet att styrka befintligheten af ryften: dock mill Käranden ice med dessa wittnen wisa tillwaron af rykten utan styrfa werfliga fakta. Jnnan wittnesförhöret företages anhåller Kärandeu, att Swarande wille upplysa, hwad fom menas med sista punkten uti åtalade artikeln för den 29 Mars, eller att ) Red, af Jönk.Dl. trodde observera att det af O.-P. omtalade allmant gängse ryftet om Wes behanlingssätt mot bonden lyckligtwis befunnits ogrundadt enl. det enda åsyna wittnet hr Westergrens på ett annat ställe i bla: