Helsingborgs-Posten – 2 maj 1864, sida 4

Ae — — — Post!-Seriptum. — En stor del af stadens innewånare hade begagnat sig af det wackra wädret i går för att fira I Maj i Ramlösa, dit äfwen ffarvfiyttetären oc) Helsingborgs sångförening, hwardera för fig, begifwit fig under fanor fång och flin gande spel. ESätlffapet Hade äfwen i Ramlösa någon flags kollation. Straxt efter ffarpifyttetårens ankomst till Ramlösa, utbragtes af 1:e korporalen mid skarpskyttetäåren, glasmäftare Yicdholm, en skal för tonsuln och riddaren Rooth, såsom den der mycket intresserat fig för ffarp ifyttefåren härstädes och bringade med afseende på herr fonsulns tillämnade afflyttning från orten, honom ett hjertligt farwäl. Herr konsuln beswarade skälen med den förklaring att han alltid på Bet warmaste intresserat sig för ffarps styttetaren, och skänkte fåren Garibaldis porträtt i kroppsstorlek med den önskan, att det måtte upphangas å deras öfningssal såsom en erins van till dem att med allwar öfwa fig i wape nens bruk, då kanske snart nog den dag fan randas då sosterlandet behöfwer taga deras frafs ter i anspräk. Skarpskyttekåren inbjöds härefter till Sällskapet. Här, i nårwaro af reprefentanter från alla klasjer inom Hetsiagdorg, bragte herr dettor Sturzenbecker herr konsul Rooth i lraftiga och hjertliga ordalag ett warmt farwal. DÅ detta tal war ett sannt uttryck för de fänflor flertalet of Helsingborgs innewånare hysa för konsul Rooth, meddela wi här innehället: Talaren önfkade att denna slal icke eqentlis gen blefwe betrattad fom en afsledsskål, utan snarare som ett uttryck sör den opinion, som hos majoriteten af Helsingdorgs innewänare är rådande med affeende på tonsul Rooths person och hang werisamhet inom samhället. Tal. des klagade djupt, att det ögonblick inträdt för fous jul R., då äfwen den fastaste karakter finner sin ställning få till wida ohållbar eller åtmins stone otacksam, som han med bästa wilja ej länare tror sig kanna uträtta hwad han redligt önskar för sitt samhälle. Orsakerna till denna herr konsul I:S misströstan lunde Tal. dock förs stå. De lågo till eu del i den werkliga fanatism, hwarmed man å ett wisst häll länge uppe trädt mot honom i offentligt tryck, dels äfwen i den omständigheten, att konsul Rooth, oattadt personligen egande manga trofasta wänner ins om samhället, doc ofta i fin werlsamhet funs nit endast ljumhet, likgiltighet, swaghet, der han haft skäl att göra räkning på ett ärligt och fraftigt handtag. Tal. wille, att om medborgare af alla flasser woro eniga om att konsul R. gjort Helsingborgs samhälle manga och stora tjenster, att han werkligen härför ofta rönt otack, iftäle let för den aktning och det understöd, jom en uppoffrande medborgare har rätt att fordra, att den smutskastning i pressen, för hwilken han länge warit en ffott-tafla, wore oädel och our sältlig, att det smasinne, fom i de fifta åren få ofta lagt stenar i wägen för konsul R:s ärligaste od mest wälmenta sträfwanden, more eläns digt och fegt, om man wore enig om allt detta, så borde man äfwen högt och ljudligt uttala det. Tal. wille för fin del icke undandraga fig dens na pligt att äfwen offentligen inför alla ådagalägga den wänskap som han enskildt och mellau fyra wäggar närde för konsul R. och hau hoppades, att samtliga närwarande skulle genom sitt bifall till detta hans öppna uttalande wisa, att äfwen de woro beredda att utan menniskoskygg. het sluta en krets om denne förtjente medbors gare. Flera skålar utbragtes oc oukring fl. 10 ans lände skarpskyttetären till staden i lika god ordning fom den uttågat och utan att den ringafte oordning förspordes.